Girl Power- eller var ligger Dalsjöfors?

NU ska vi ut och geocacha bara vi tjejer. Jag, Småvisparna och Fru Kinnasten skulle ut på en liten tur.
Men vart ska vi åka?
Inte helt lätt att hitta en runda som ingen av oss loggat och inte är alltför lång.
Jo, vi åker till Dalsjöfors. Där har vi varit tidigare och gått Toarparundan, men nu blir det en lite kortare runda och några ströburkar inplanerade.
Gubben stämmer av lite försynt.
-Du hittar väl?
-Jodå, vi kör väl över Dannike?
Gubben nickar bekräftande.
Så ger vi oss iväg och första loggen blir i Dannike. Varken Småvisparna eller Kinnasten har loggat den.

Vidare mot nästa burk. Det blev Välkommen hit! Den ligger ju på vägen till Dalsjöfors, i Hulu närmare bestämt. Nu börjar vi fundera lite. Hmm, åt vilket håll ligger Dalsjöfors? Fru Kinnasten som nu fått upp den planerade rundan konstaterar att vi är på väg åt helt fel håll. Vi är ju på väg mot Ulricehamn. Ett skratt kalas utan dess like utbrister och vi vänder bilen åt rätt håll, det vill säga mot Dalsjöfors.

Tillslut kom vi alla fall fram till Dalsjöfors och Skänstárundan. Men nu uppstår nästa problem. VAR ska vi parkera? Hittar inget lämpligt ställe tycker vi utan tar glatt bilen runt. Alla burkarna på rundan var av god kvalitet och hittades relativt enkelt. Att det var ett populärt promenadstråk det förstog vi ganska tidigt. För även CO tog sig en liten tur i det vackra vädret.

Att skriva på de små loggremsorna är inte alltid så lätt, men övning ger färdighet.

Uppför en backe och ut på en äng, ner för en backe och hitta en burk. Nä, det lät ju inte så bra...

Efter Skänstárundan var det dags att göra Dalsjöfors city osäkert. Här fanns det ju ett antal burkar som vi siktat in oss på. Viss förkärlek för konst verkar jag kanske ha. För om man läser bloggen så dyker det upp konstverk av alla de slag. Men riktigt så är det inte. Men här kommer dagens konstverk: Räven och rönnbären

Vidare till nästa hållplats: en tennisbana. Nu börjar vi dessutom bli fikasugna. Kanske finns det någnstans att sitta vid tennisbanan? Burken hittades och loggen signerades.Ingen som spelade tennis idag. Undrar varför?

Med fika i magen fortsatte vi likt Ullharen vår resa. För så hette nästa cache: En ullhares resa #2 Dalsjöfors väveri.

Nu har vi ju varit kulturella, kollat på tennis, blivit lite historiska och nu var det dags att spela fotboll. De flesta orter har ju en fotbollsplan. Så även Dalsjöfors och här har den fått namnet Gårdavallen.

Medan vi så diskret vi kunde letade efter den lilla burken kom en man och hämtade husvagen. Undrar om han visste vad vi letade efter?

Nu har vi snart avverkat det mesta. Men en liten kyrka till hinner vi med. Tyvärr hade gudstjänsten redan börjat så vi kunde inte med att gå in. Inte heller fick vi höra kyrkklockorna Karin och Kerstin kallade till gudstjänst. Sådana här cache beskrivningar gillar jag. Sagan om kronan ligger alldeles nära kyrkan och har också den en helt fantastisk cachebeskrivning.

Så är det dags för lite allsång: Högt upp i eken må ni tro. Har jag mitt eget sommar bo....

Majas alfabetssånger är en samling fantastiska sånger, en på varje bokstav i alfabetet. Men i den här eken fick man nog inte bygga en koja.

Det var en riktigt vacker ek, alldeles inne vid vägkanten. En riktig tvilling!

Nu skulle vi ju bara hitta hem och det var lättare än att hitta hit. På vägen hem tappade vi en liten burk också...

Girl Power!

 

Fristad, igen...

Efter en halvdags arbete med vår ved blev vi lite cachingsugna. Jag var också lite sugen på att åka till Borås för att införskaffa en ny torkvinda. Den gamla har gett upp efter 15 års trogen tjänst. Så vi begav oss mot Borås. På vägen dit passerar vi vår egen cache; Änglar finns dom? På lite håll ser vi att det svänger in en röd bil vid cachen. Hmm, den känner vi igen och svänger in. Jomenvisst, det var ju Bert och Margot. Vi fick oss en liten pratstund och sen vidare mot Borås/Fristad.
Först skulle vi ju inhandla en torkvinda och äta. Och det hann vi precis innan ÖoB stängde.
Nu mot Fristad för lite motion, vi skulle promenera rundan som hette Motionera mera.
Denna runda har funnits på vår "to do list" ett tag, men nu var det dags.
Det började bra. Tjejerna hittade denna imponerande gran. Så var dom inte bara geocachare utan även trädkramare. Fast dom nådde inte riktigt runt.

Inte riktigt lika imponerande var denna en, det var en riktigt risig en.

Här bodde nog Fristads egen Skrotnisse.

Här kunde man också skaffa sig riktigt stora rör att göra cacher av. Eller inte?

Här fanns också en kyrkogård för gamla rullar.

Men det vi kommit för var ju geocaching. Ser du gömman? Det gjorde vi inte först. Men det gäller ju att leta efter något om inte riktigt passar in. Precis som någon tidigare höll våra småvispar på att halka runt lite här.

Och som den sanna geocacharen man är så tar man ju INTE stigen utan närmsta vägen, eller?

Hallå vänta på mig!

Denna gröna sköna samling av lummer hittade vi vid en av cacherna. Medan jag botaniserade i denna letade resten efter cachen.

Eftersom barnen ständigt är osams om vem som ska ha GPSen så turas dom om. Nu var det Alices tur. Och hon har koll på alla funktioner och vet hur man gör det mesta. Lars hade hittat något som skulle kunna vara gömman och frågar Alice vad hinten är:

-Kotte!

Vi river oss i huvudet och undrar hur Bert har tänkt här. Vi fattar inte hinten. Men nu fattar vi. Det var inte Bert som hade en knasig hint. Det var Alice som drev med oss.

Så här ser två glada cachare ut när dom har gått denna trevlig runda!

Vi loggade ytterligare några cacher bara för att komma upp i ett snyggt antal loggar.

Den här helgen har det blivit 20 loggade cacher varav en FTF.

Från Lockryd till Svenljunga via en FTF i Rosenlund

Vilken dag...
Var i Öxabäck och tittade på en cache. Det var ju FTF läge så jag fick med mig min bror Lillhaga12. Kanske kunde det bli deras fösta FTF. Lämnade sonika gubben, sonen och den ena dottern som höll på med vår ved. Eftersom T-ratingen antydde att det skulle klättras så tog vi med stegen. Men JAG KLÄTTRAR INTE i träd, varken med eller utan snören. Och mottot att ingen cache är värd att dö för är verkligen användbar. Såg först inte vilket träd som var det rätta och slängde iväg en fråga om vi var på rätt plats. Fattar ju dessutom lite trögt och rätt som det är dyker CO upp tillsammans med Hex. Som hade FTF på denna! 
Vi har sett burken, men idag klättrar inte någon av oss. Nä, strunt i det. Då dyker det upp fler FTF sugna cachare: ena halvan av Team Hansken och Ragnarssons. Alltid kul att träffa cachare i skogen. Vi ger upp och jag ger mig av till vedhögen...

Efter att ha fyllt en släpkärra med ved så blir det iallafall cachingdax.
Vi skall göra en översyn på Haggan i Sexdrega och sedan ska vi rensa upp längs rv 27 tillsammans med Lillhaga12.

Vi började med Englas cache - Blomregnbågen. En fantastiskt fin loggbok och en vacker blomma. Kul när barnen får vara med och göra egna cacher.

Nu var det dags för förra rundans DNF. Bring your own pen! #2. Fortfarande utrustade med egen penna. För utan penna är ju en geocachare naken, eller? Den här gången gick det bättre. Ny blick och rätt i GPSen så blir saker och ting mycket lättare. Ja, den här skulle vi inte ha missat...

Vidare mot nästa gröna punkt på kartan. Glasets hus i Limmared. Här har det varit burkletare varenda gång vi har varit här. Fast dom har letat efter pantburkar! Nu när vädret var lite sämre så var fältet helt fritt. Nu kör vi.

Burken hittad och loggen signerad.

Då kan vi ju likt tidigare burk letare vila lite på bänken!

Nu tänker vi oss att åka till Openstenen. Hade just passerat glasbruket när det plingar i telefonen. En ny cache.
Gluttar lite förstrött och VÄND! Det är en ny i Rosenlund!
Snabb kontakt med Lillhaga12 som var i området. De har ingen FTF ännu.
Väl på plats började vi leta efter koordinaterna till nästa steg.
Och vem dyker inte upp om inte fam.bengtsson!

Den ena av småvisparna hade den rätta blicken och koordinaterna till nästa steg var säkrade.
Vidare till nästa...
På lite håll kunde vi gissa ungefär var detta steg fanns.
Och sen gick det undan.

Undrar vad bonden på åkern tänkte? Tre bilar och en hög med folk som letar/kryper runt. Precis som alla andra kan man tro, dom är inte kloka!

Sista steget hittades och loggen var tom! Lillhaga12 hade äntligen fått sin första FTF och vi fick nr 98. Snart 100 FTFer.

Undrar hur många fam.bengtsson har?

Men nu har vi flyt och tänker att vi tar en sväng till Tranemo. Där har vi några kvar. Vi börjar med en ganska my cache: Trapperns påskcache 2013. Trevlig cache mitt i centrala Tranemo. Lite sent men Glad påsk!

Hembygdsgården i Tranemo hade vi också kvar och efter att ha läst lite tidigare loggar insåg vi hur vi skulle få en logg i boken. I hembygdsparken hittade vi denna vackra skulptur.

Nu hade vi ytterligare en cachen som vi tänkte logga här: Bird tower. Den hade några DNFer men vi gör ett försök. Väl på plats kan vi säga att vi inte behövde anstränga oss särskilt mycket. Burken låg väl synlig på marken. Undrar var den skall vara? Vi letar och kollar koordinater och hinten. Där känns det som om den ska vara. Men där fanns ju redan en burk, Så där står vi med två burkar. Hur ska vi göra nu? Jo, gömmer båda burkarna där vi hittade den nya.

Höjdskräck? Ja, så dit upp lär jag inte klättra. Men det gjorde barnen.
Ska vi göra ett försök på Djuphålan i Svenljunga också, vi har ju flyt just nu. Vi vet ju också att det inte är så mycket vatten i ån just nu, så det borde vara bra förutsättningar. Sagt och gjort vi åker mot Svenljunga och då börjar det SNÖA!
Men strunt i det vi gör ett försök. Väl på plats letar vi och letar. Vilket kan vara den rätta platsen?

Då tappar Inez sin bytisburk i ån och fokus går från en burk till en annan. Och då råkar vi hitta rätt ställe att leta på och cachen kunde fiskas upp.

Nu kommer den eviga frågan som alltid verkar dyka upp på lördagar: När blir det lördagsgodis? Och svaret blir precis som vanligt: Bara en cache till. För som det ser ut nu så är det den enda vi har kvar i Svenljunga. Hemma hos Lasse och Tilda. Här hade vi tittat förut men då var vädret vackert och trädgårdarna fulla med mugglare. Men idag när det snöade och kvällen var nära kändes det som om det var fritt fram.

Ännu en fin gömma att logga och glad påsk igen!

Dagens resultat 9 loggar varav en FTF!

April, april din dumma sill

Idag var det ett strålande väder. Solen sken och vårfåglarna hade faktiskt hittat hit. Och det är inget aprilskämt.
Tyvärr är det inte nått aprilskämt att flickorna är förkylda. En liten tur i bilen ska dom nog fixa, med Nintendo 3DS och surfplatta så ska det nog gå. Först så ska det in cacher i GPSen. Men den ville ju inte starta. (Några väl valda ord som här censurerades bort)
Vad ska man göra då?
Suck, slänger ut en fråga på FB om någon vet vad som fattas vår käre vän. Men innan vi fick svar på vår fråga hade vi faktiskt lyckats lösa problemet, lite rensning och en uppdatering så var Herr Garmin på banan. SKÖNT!
Första anhalten var dock att fixa till vår egen cache vid Sexdrega kyrka. Sedan var planen att plocka några snabba i Limmared och sedan vidare till Grimsås.
Den här cachen har mugglats ett antal gånger och vi hade nästan tänkt att stänga den. Men en ny typ av gömma och en smärre förflyttning med Krekkas hjälp så kanske den kan få vara i fred.

Sedan var det raka spåret ner mot Limmared. Nja, nästan. Bara några snabba stopp på vägen. Först ut var En hyllning till Iron Maiden. Maiden har herr visp sett live ett par gånger och det är väl lite av en favorit. Och vilken gömma sen. Det blev en riktig favorit. 

Här gäller det att ha rätt nummer.  

Den här vill man inte gärna möta en mörk kväll.....

Vidare mot nya burkar i det vackra vädret. Men det blev ingen burk på nästa stopp....Dagens enda DNF. Vi hade penna med oss men vad hjälper det när platsen där vi tror att cachen ska finnas är en stor rishög. Men vackert var det ändå.

 Att det börjar bli vår märks på mer än ett sätt. Det som göms i snö kommer fram i tö. Tyvärr! Som geocachare brukar man väl alltid försöka plocka upp skräp, men vart ska man göra av det. Man skulle behöva en jätte soptunna hemma, med tömmning varannan dag. 

Hoppsan vad hände nu?

Innan bilen knappt har stannat så har Alice hunnit ur bilen plockat fram cachen. Vi andra beundrar bilarna. En orange volvo, nästan en sån som herr visp hade i sin ungdom. Astrid tittade på limousinen. Alice är bara fokuserad på cachandet. 

Och nu var vi på spåret: Vart är vi på väg?

  Ja, då var det bara att ta nya tag. En gruva. NU vaknar Alice. En grotta som man kan krypa in i? Nja besvikelsen efter denna Grusvägens gruva var stor. Om man vore en myra kanske man kunde krypa in här.

Sedan var tanken att vi skulle logga Glasets hus, men varje gång vi kommer hit så verkar det sitta en annan typ av burksamlare där cachen finns. TYPISKT!

Men nu kör vi: Limmared 1# till och med 5#. Det gick ju ganska snabbt och lätt. Trevligt att få se en annan sida av Limmared. Här passerar man oftast bara förbi.

Sedan åkte vi tillbaks mot Tranemo, via Rosenlundsvägen. Där det fanns några enkla cacher. Och även dagens "tittibuske". Denna såg vi som satt i bilen långt före den som fick äran att leta.

 Här fanns ju även några multis utmed sträckan, men dessa verkade lite kluriga så de sparar vi till en annan gång.

Nu skulle vi åka till Grimsås...

Väl framme fick vi loggat två små burkar, för nu började orken hos flickorna ta slut. Kanske skulle vi ha gett upp efter Rosenlundscacherna....

Men Grimstorpet och Järnvägsstationen hann vi med ialla fall. Hit får vi komma igen, det finns ju en hel del cacher!

Men bara en liten cache till? I ett litet fint stugområde.

Men ett hus hade en lite speciell placering. Undrar hur man kommer in? Det finns ju ingen trappa?

Sist men inte minst: en rondell tupp?

Snipp, snapp, snut så var bloggen slut!