Idag ska vi verkligen ut på en långpromenad: Vi ska åka till Dalsjöfors och promenera Toarparundan. Eftersom den är ganska lång tänkte vi inte ha barnen med oss...
Men se den stora tösen ville gå med. Rundan är lite över en mil, men visst hon har gjort det förrut! Och dagen till ära skall hon få logga under eget nick: småvisparna. Tanken är att flickorna ska få använda detta när dom är med och cachar. Tonåringen har ju ett eget han med. Inte för att han är nån vidare aktiv cachare, här kan vi nog använda orden den ofrivillige cacharen.
Idag skulle vi möta upp Henrik med fru och dotter (JFH63), och Camilla (#CAJH#)
samt en mugglarkompis som heter Peter.
Men oj, det rimmade ju!
Upp i ottan och ladda ryggsäckarna med vatten, kaffe, grill, korv och allt därtill. Givetvis nyladdade batterier.
Första problemet dök upp direkt:
Var ska vi parkera?
Men det löste sig ju fint.
Sen var det bara att ge sig ut på spåret. Det var lite småkallt men det var uppehåll och stundtals tittade solen fram.
När ska vi dricka kaffe?
Givetvis måste vi ha 11-kaffe. Det passade perfekt när i skulle lösa den första av rundans tre klurigheter.
Efter en kort stunds pysslande kunde vi finna svaret på gåtan.
Vidare mot nya cacher och utmaningar.
Vad är detta då?
Här och där ute i skogen fanns det små vita tussar...
Spännande, vad kan det vara? Kunde givetvis inte låta bli att klämma, känna och undersöka.
Det var frost?!?!
Jodå, det var en speciell sorts frost. Den kallas "Änglahår" men heter egentligen Pipkrake.
Enligt SMHI är Pipkrake den isbildning, som uppstår i fuktig ytjord vid omväxlande tö och frost.
Yttemperaturen på marken kan lätt falla till under noll medan både luften en bit upp och jorden en bit ner har plusgrader.
Fukt från den varmare underliggande jorden kan då bilda iskristaller i markytan. Dessa isnålar kan luckra upp ytjorden när de växer till. De blir sällan större än några cm.
Pipkrake skiljer sig alltså från frost som innebär att fukt från luften fryser (deponeras) på markytan.
En stund senare börja det suga i magen och det var dags att grilla. Vi hade läst i cachebeskrivningen till rundan att det skulle finnas en grillplats mellan cache nr 9 och 10. Perfekt. Där fanns också en trevlig multi där vi fick visa att vi var rätt orienterade på jorden. Och det får man väl anta att vi var eftersom vi lyckades lösa denna medan grillen fick fin glöd.
Medan vi satt och grillade kom det ett gäng mountainbike cyklister. Men dom verkade inte riktigt veta hur jorden var orienterad, men vi fick ialla fall en mycket klar bild av var Målsryd och Dalsjöfors låg.
Mätta och belåtna gav vi oss av mot nya mål, fler cacher. Två av de återstående cacherna innehöll ledtrådar till bonusen. Den ena var en sån som man bara vill hitta. En eletrisk koppling: Inte så vanligt att hitta i skogen och jag har bara sett såna på FAD.
Den tredje och sista fick vi lite hjälp från ovan, eller snarare tidigare cachare. Den fattade vi inte vad vi skulle göra med, men när vi tänkte till så var den ju faktisk redan löst...Inte undra på att vi inte fattade vad vi skulle göra!
Efter dryga milen nådde vi målet, nästan. Vid parkeringen hade vi en spöklik gammal skola som givetvis hade sin egen cache. Den kunde vi ju inte missa.
Åsså bonusen. Men nu började det skymma! Men vi kan ju inte åka utan att ha loggat bonusen. Och som välutrustade cachare vi är så var det bara fram med pannlampor och ficklampor. Men här kan vi äl säga att stigen i det närmsta var obefintlig. Men uppåt och frammåt. Och vips så var burken framme.
På väg ner kunde vi se Dalsjöfors by Night och på himlen svävade rislyktor.
Vilken vacker avslutning på dagen.
Det blev 23 loggade cacher i ett fantastiskt trevligt sällskap.
