God jul, God jul, det är inte snö som faller...

Regn, regn, regn...

Usch, usch, usch.

Men på med kläderna och ut och cacha lite.

Dagens mål var att logga några i 7häradsjuls julkalender.

Så in i bilen med utrustning och barn. Vi börjar i Fristad.

Redan i Svenljunga börjar det:

-Är det långt kvar?

- Det är en bit, vi ska först till Borås. Suck tänker jag, inte redan...

Men med en rejäl godispåse, för det är ju lördag, så går allt.

Första målet var en fågel, nämligen Domherren. Visste ni förresten att enligt Småländsk folktro är det ett säkert tecken på snö inom tre dagar, när domherren på senhösten kommer till bebyggelse och äter av trädens knoppar. Ja, och snö det var det.

Väl ute i terrängen kunde vi finna denna trevlig gömma. Tänkte inte göra en spoiler, men eftersom den redan finns i loggarna så kanske det inte gör nått?!? Och vem vill inte dela med sig när man hittar en sån här fantastisk "burk".

När vi nu är inne på det juliga spåret tänker vi fortsätta med den sista cachen som släpptes.

Och vad kan den heta tro? Jo, julafton. För det var ju då den släpptes.

Var ska vi parkera då???

På köpet fick vi en (v)ändhållplats logg...

Sen var det bara att halka in i skogen...IGEN!

Ungar som far och flyger: Var är burken då? Tur att herr visp har bättre koll....

- Den var fin mamma, den måste ju få favoritpoäng. Snälla mamma.

Jodå, vi är frikostiga med favoritpoäng när cacherna ser ut så här. Vi gillar ju dessutom jul!

Nu har vi avverkat två julcacher och delat ut favoritpoäng till alla.

Hur ska detta gå? Tänk om alla är lika bra? Har vi favorit poäng så det räcker?

Vidare till Staffan och hans Luciatåg. Han var dock lite ensam. Luciatåget hade nog dragt vidare till nån annan cache. Tur att vi gjorde ett besök då!

Nästa hållplats blev ett lite udda mål: Ett sopberg!

Parkeringen vid cachen var milt uttryckt glashal. Här hade CO inte sopat banan åt oss och inte hade han grusat heller.

Men en sak var säker, det var bara att följa spåren.Så här kunde vi ta stigen både till och från cachen.

Väl framme vid nollan skulle vi leta, men den ena lillvispen var lite sur och gick på en egen upptäcksfärd. Det är ju då man kan hitta lite annat än burkar.

Vi som har åldern inne minns dock en annan typ av sopberg, eller Skräphög. Jag älskade Fragglarna. Min favorit hette Vips. Nä det var inget stavfel.

Men även detta sopberg gömde en gyllene skatt:

När man cachar med barnen märker man definitivt när det är nog. Och det var det NU!

-Men en lite reflexcache bara, snälla???

-Jodå, det går bra bara det inhandlas en nyårsklänning först.

Och så får det bli.

Så en Julstjärna passar bra, den ligger ju ändå på väg hem.

Men om man nu trodde att det skulle bli enkelt så trodde man HELT fel:

Här lärde vi oss en läxa! Kör aldrig efter GPSen. Gå på magkänsla...
En mycket brant och spegelblank backe höll på att få fru visp att parkera bilen och gå hem.
Och det visade sig inte ens vara rätt väg...Grymt sa julgrisen.
Men när vi sen tog rätt väg och hamnade på en bra parkeringsplats hittade vi spår efter andra cachare!

Nu in i mörkret. Mega ficklampan på och nu hade småvisparna fått upp farten.
In i skogen, hur vet vi att vi har kommit till slutet?
Ingen aning bara att hänga på tjejerna.
Men när vi nådde målet så kan man nog lungt säga att man visste att man var där.

Inte heller vi kunde låta bli att lämna spår efter oss...Eftersom vi är gamla och mossiga så: vispen was here

För att fortsätta den mossiga banan: I'll be back!!!!

 

Ösregn i december

Efter regn kommer solsken.
Nej, efter snöstorm kommer det regn. Det stämmer bättre just nu.
Efter soffhäng och julfirande med föräldrar och övrig släkt infann sig caching abstinensen.
VILL ut och cacha. NU!

Våra geocaching vänner hade löst en letterbox inte långt hemifrån, grattis till FTFen! Men vi hade inte varit med från starten och kände inte att vi ville hoppa på mitt i.
Så vad gör vi då?
Jag kände lite att vi behövde motionera det som finns innanför pannbenet....Det fick bli en liten luring med nummret 3.
Torestorp, dit hittar vi utan GPS. Hoppas bara att det inte är allt för halt på småvägarna.

Men det gick ju bra att ta sig dit. Sen började utmaningen.

Denna vackra vy mötte oss när vi hade parkerat, då hade vi ännu inte insett utmaningen....

Vi försöker ju alltid ha barnen med när vi cachar, så ibland får man tänka på säkerheten lite extra. Det behövdes verkligen här. Men det finns ju alltid en lösning eller en väg runt problemet. Ingenting är omöjligt!

Det duggregnade lite och men vad gör det, man blir ju bara lite blöt. Men det blev inte lite blött. Jag blev genomblöt.

CO hade ju sagt att det fanns redskap att tillgå, ett som han hade placerat ut och ett naturligt. Och efter en liten stund insåg vi villka det var....

Ja, den luringen löste vi med en räv bakom örat och genom att använda det som fanns innanför pannbenet.

Hungriga och blöta åkte vi hem för att få i oss lite julmatsrester. Sill och Jansson. Men cachingsuget gick ju inte över. Det finns ju en reflexcache som vi spanat länge på.

Snabbt meddelande till en geocaching kompis.

-Ska du med?

-Jodå det skulle han.

Så tillbaks till Öxabäck.

Cachen skulle visst vara lite läskig. Ca(t)che me if you dare.... Ta mig om du vågar. Den här har vi gjort ett försök på förut, men då ville småvisparna inte vara med.
Men nu i sällskap med JFH63 gick det lite bättre.
Regnet duggade tätt och vägen låg blank som en spegel. Det var nästan svårt att ta sig fram.
Och då kan man ju undra vad man håller på med....

Men när man har fått upp ångan och reflexerna i skogen gnistra och glimma då spelar det ingen roll om det regnar.
Så här i juletider när man tröttnat på julskinkan är det skönt att lämna tvsoffan för en promenad i skogen.

Och det gick hit och dit. Tur att man har GPS så att man hittar tillbaks i mörkret och inte halkar ner i diket...

Vissa tekniska hjälpmedel behövdes för att logga denna, och hemma hade det bara krånglat. Men ute i skogen fungerade det klockrent. Vilken tur!

Efter att vi hade halkat runt en stund och letat efter glimmande reflexer kunde vi skriva en kråka i loggboken medan cacheowner förmodligen stod i fönstret och tittade på våra ficklampor i mörka skogen.

Kan ju säga så här att det fanns mer bilder som var mycket bättre, men man vill ju inte förstöra nöjet för er som inte har loggat denna.

Så på två loggade cacher denna dag så har vispen delat ut två favoritpoäng.

God fortsättning på er alla!



Juläpplet i skogen

Pling! Usch, vad är klockan. Tyst med dig telefonen!
Men just det, det skulle ju komma en ny cachen i julkalendern. I Mårdaklev.Men det är ju så skönt och varmt i sängen och flickorna sover ju än. Sneglar på termometern. Bara -7 grader, men jag hör ju att det blåser. Burr!
Kliver motvilligt upp och plockar fram frukost, här ska det vara en stadig helgfrukost i lugn och ro.
Tänder andra ljuset! Nu är det inte långt kvar till jul...

Efter frukost skulle herr visp ge sig på vår varmvattenberedare och se om han kunde fixa till den....
Vilket betyder att han stänger av vattnet. Så vad ska vi då göra. Ja svaret på den frågan är väl inte så svårt. Vi åker till Mårdaklev. Ja ialla fall jag. Eller? För först vill ingen med och sen ska båda flickorna med.Så på med varma kläder och in i bilen med stora tjejen som kartläsare, något hon har blivit ganska bra på efter ett antal FTFjakter.
När vi närmar oss Mårdaklev plingar GPSen till:
-Va är vi redan framme? Har jag sett så fel på kartan.
-NEJ låg batteri spänning!! informerar min CO driver.
-Har vi extra med oss tro? Åh, så orutinerat suckar jag.
Men vi kör på, vi får väl hoppas på täckning på telefonen....

Vi närmar oss cachen. Men var ska vi parkera? Jodå, här blir bra.
På med vantar, mössa och halsduk.
Finns det några fotspår i snön måntro? Nä, bara harspår.

Snabbt kunde tjejerna lokalisera cachen och med frusa fingrar fick vi plitat dit vispen i den tomma loggboken.

Ja, det gick ju bra. Nu ska vi ju bara skicka in våran logg. LITE kallt om händerna var det så det fick bli en kort logg som redigerades på hemmaplan. 

Nu när vi hade fått upp ångan passade vi på att logga Östdanmark 3 också. Inte heller den ställde till några problem. Men hinten granplantering vid Maa kändes ju lite jobbig... Framför allt när man möts av denna syn:

Men cachen hittades på mycket fina koordinater trots all snö. Nu åker vi hem!

Det är inte bara Alfons som säger:

-Jag ska bara...Det gör även jag.

-Jag ska bara kolla till Moroten på vägen hem och se hur hon klarar vintern.

Kan ju tala om att moroten mådde fint men blasten hade vissnat i kylan.

Ha en mysig andra advent och klä på er bra om ni ska ut i kylan!

Fars helg

Skickade iväg sonen på friidrottsläger och sen skulle vi fira far hela helgen.

Men så var vi ju lite cachingsugna. Efter den trevliga middagen som dagen till ära bestog av vildvinsstek, potatis och sås kom frågan:

VART?

Vi hade ju lite att välja på eftersom vi inte hade varit ute på ett tag. Men vi valde att denna gråa dag åka till nått som påminde om nått som är lite trevligare: Yellow caching. Vi kunde tyvärr inte vara med på eventet. Men cacherna fanns ju kvar.

Vi är ju inte som alla andra och vispar ju alltid till det lite extra, så vi började i slutet.

Vattennivån i Assman var ju ganska hög. Herr visp har varit ute på lite äventyr i en kanot här och fast då var det nog inte så mycket vatten här.

Sen började vi resan mot Uddebo. Första anhalten var stenen; men vilken sten. Den här kanske?

 Sen kom det en stubbe, en gran...

Den såg fin ut, det får bli årets julgran!

Sen blev det lite rörigt, herr visp letade en stund och såg ut att behöve lite hjälp. Då fick jag gripa in och se där var den.Snabbt vidare till nästa stubbe. MEN var är pennan?? Tog du inte pennan? Nej det gjorde jag inte jag tog ju bara GPSen. Bara att backa göra om och göra rätt. Dvs hämta pennan. Väl tillbaks hade herr visp hittat rätt rot och börjat promenera vägen fram, men se där stog ju Knut vid knuten och kikade fram. Han undrade nog vad vi sysslade med.

Vidare mot nya mål, sen kom Emmet. Jag börjar bli lite godissugen så här på lördagen och kan bara tänka på detta Emmet:

Sen kom det en tanig en som inte var mycket att stödja sig på. Det blev många träd på den här rundan. Både tjocka och smala, stubbar och rötter. Eller helt enkelt bara träd. Eller så kunde man se ljuset i tunneln och ta allèn fram till Gula huset. 

 Men hur är det egentligen med hastighetsbegränsningarna. OM det står 50 på ena sidan, 70 på den andra. Och det dessutom är en skylt på var sida om vägen. Det blir väl 240 då, eller? Men det gäller ju att inte köra för fort eftersom det är tätt mellan cacherna.När vi tittar på kartan så ser vi att vi idag inte bara varit i Uddebo utan även i Buddebo.

Nu börjar småvisparna tappa tålamodet och letterboxen får vänta. Mot de egna markerna styr vi kosan och kör förbi Dumsäng som vi FTFat och stannar till på gränsen. Så hade vi åter igen fått påbackning på vår cache vid Sexdrega kyrka och skulle bara göra en tillsyn. Men väl på plats bestämde vi oss för att stänga den och omarbeta cachen. Men nu när vi ändå är här: det finns ju en cache som heter Kvarnen. Alldeles brevid Buttorp. Den kanske vi kan få logga om lovar att åka till Restaurang Gyllene Måsen sen. Jodå, det skulle väl gå bra.

Efter denna bar det mycket riktigt iväg till Gyllene Måsen i Kinna. När vi var mätta och belåtna undrar så den lilla vispen: -Hur många har vi nu?

-Jo, 1026 st.

-Då tycker jag att vi loggar 4 st till så vi har ett jämt antal.

Då gällde det att agera snabbt. Och likt en rAcertupp bestämde vi oss för att nöta lite asfalt.

Den 1030:e cachen firades med ett TUUUT, utanför Myrslokens hus.

Sen kom jobbet att logga cacherna och kolla lite FB:

Vi hade bestämt oss att morgondagens mål skulle bli Fristad. Men då kom frågan från Fru Myrslok om någon ville med till Ringsjöarna. Jodå, det ville vi för det är ju roligare med lite sällskap.

Så 9.30 var det samling vid första cachen vid Ringsjöarna. Det var vi och Familjen Yngve Myrslok, hex, Parr63, ½ kinnasten och den nya bekantskapen Flintasmeden.

Vädret gjorde kanske att den här platsen inte kom till sin rätt, men kul det brukar vi ju ha.

Även om solen inte tittade fram så fanns det andra guldkorn utmed vägen.

 

Och vart ska vi nu då? Vilket är den bästa vägen? Idag var vägvalet mycket viktigt. Dagens attribut var nog gummistövlar.

Men se där mitt i skogen dök självaste Co upp, 4monster. Han promenerade med en stund men valde sen en annan väg mellan två cacher. Nu vet vi varför.

På ungefär halva rundan fick vi också möjlighet att logga New Inas gömma. Den står hex som CO på så han passade på att göra en Owner Maintenance på den. Sen blev det fika!!!

Med lite ny energi kunde vi slutföra rundan. Sen skulle vi ju grilla, eller? Vid bilarna började regnet ösa ner så vi bestämde att grilla, det får vi göra en annan dag.

Så börjar då Farsdag lida mot sitt slut och vi har haft en trevlig helg med massor av kul gömmor och trevligt sällskap.

Jag har också lärt mig nått nytt angående den kommersiella sidan av Fars dag:

"Hellre tio burkar i skogen är en slips i garderoben!" by hex

Så ha en bra Farsdag där ute i skogen allihop!



Nr 1000

Nu är det äntligen dags. Målet var ju egentligen att ha loggat 1000 cacher innan semesterna var slut, men det visade sig vara omöjligt. Så äntligen började nr 1000 komma innom räckhåll.

Då kom nästa problem:

VILKEN SKULLE BLI NR1000?

Diskussionerna gick på lite olika sätt: myst, FTF, sevärd, äldst, av en speciell utläggare, FAD2012. Ja, buden var många. Så  kom frågan på ett av facebookforumen där jag är med om någon ville ut på en cachingrunda i helgen. Jodå, men jag var ju på friidrottsläger med sonen i Borås. Vad finns där? BOCKABYN 

Sagt och gjort, jag lämnade förslaget och genast nappade några av våra caching vänner.

Samling sattes på Sahara i Kinna och sonen och jag skulle ansluta vid starten.

Sonen, ludden98, och jag vaknade tidigt på morgonen i GIF-stugan utanför Borås. Trötta men inställda på en härlig geocaching-dag. Termometern visade -4 grader. Burr. Vi åt frukost och packade ihop våra saker. Sedan var det adjö friidrott, hej geocaching. Utrustade med långkalsonger, vantar och mössa så var vi redo. På vägen till Bockabyn skulle vi stanna till och handla lite korv och engångsgrillar. Mat och fika är viktigt! Sedan var vi på väg.

Men vilken väg?    

Mitt lokalsinne är urkass. Vi hade varit vid start koordinaterna och tittat en gång. Men vart var avtagsvägen? Jo, där var den och vi åkte förbi. Så det blev bara att åka och vända. Och se vem som kom där? Jo, gubben och tjejerna, Mattias och Nina (Kinnasten), jfh63( Henrik), Jon (hex) och den nya bekanskapen Patrik (Cortina12). Tror att gubben fick sig ett gott skratt. HAN vet ju vilket dåligt lokalsinne jag har.

Väl framme vid starten var vi alla på gott humör och solen sken. Det här skulle bli en toppen dag.

När vi parkerade vid själva Bockabyn syntes det tydliga spår av andra aktiviteter som pågår på området: Paintball. Gôr kul tyckte småtjejerna och började stampa på de små färgade bollarna på backen.....

Den här kanske skulle passa hos Vispens bussresor!

Vi bestämde oss för att här framför bussen fick det bli ground zero. Det blir lite grejor när man ska cacha en hel dag. Ryggsäckar, kläder, påsar och en himla massa grejer. För en så här svår multi måste man vara välutrustad.

Första steget skapade en liten diskussion, vad var det vi skulle kolla efter?? Vi var inte helt överens om vad CO menade, så vi fick väl pröva. Jodå, efter en stunds letande kunde lokalisera andra steget.

Så vidare till nästa, fortfarande lite flyt.

Bockabyn är fylld av många spännande gamla hus. Mycket att klättra på, krypa i och undersöka. 

Efter fjärde steget började vi bli hungriga: Dags att grilla. Fram med engångsgrillarna. den ena brann fint och det blev snabbt glöd. Men den andra.... Den ville sig inte riktigt. Fram med toapapper, undrar om det går? Nix, då plockar Nina fram lite gammalt bandage. tillslut lyckades vi få fyr på även den grillen.

 Men vem har tid att äta? Halva skaran grillade och åt, den andra halvan letade. Sen bytte vi. Under fika stunden avslöjde Jon att den svårtända grillen nog hade legat ett tag i hans förråd....Men skam den som ger sig, det bor nog en liten pyroman i oss alla.

Efter maten kanske det hade varit gott med en drink, men baren här verkade vara stäng och skylten nertagen.

Pannan i djupa veck, vart ska vi och vad letar vi efter?

Men plötsligt upptäcker vi att vi inte är ensamma här. Två cykllister dyker upp. Hmm, hur verkar man diskret här. Vårt lilla läger kan ju se lite underligt ut.

Jag är ju inte någon proffsfotograf och bilderna blev rätt många. Så här kommer ett litet galleri:

Det är en evighetsmaskin. Eller?

Här har man kommit upp sig lite.

Får man rita på väggen mamma?



Efter 3 ½  timme kunde vi signera loggboken efter idogt letande i denna spännande miljö. Vår 1000:e cache och första 5/5. Det kändes gott.

Tack till Yngve Myrslok och Krösa för en mycket spännande, trevlig, lurig och underhållande cache.

Tack till Jon, Nina, Mattias, Patrik och Henrik för en mycket trevlig dag.

Nya jobbet och nya geocachare

Idag hade vi upptakt på mitt nya jobb. Kul!
Planen var att vi skulle ut på lite geocaching. Det var bara jag och en av mina kollegor som hade geocachat förut.
Tanken var att vi skulle cacha i metropolen Kinna. För att hjälpa till med instruktionerna hade herr luels bjudits in. Trevligt!
Det som var mindre trevligt var vädret. Det fullkomligt hällregnade konstant.
Vi fick själva välja vart vi ville gå, GPSerna var fulla med cacher.
Jag fick väl inte loggat så många för vi hade ju loggat endel tidigare.
Mina två kollegor fick sköta cachandet och jag  var bara med på fyra som jag inte loggat tidigare. En av tjejerna fastnade nog i träsket!
Väl tillbaks till skolan skulle vi summera våra insatser. Mycket trötta och blöta.
Vi var ett gäng tjejer som hamnade tillsammans och dom frågade mig lite om geocaching.
Bästa frågan eller åtminstone den som orsakade ett skrattanfall:
-Hur ofta gör ni det?

Tyvärr blev det inte så många bilder. Endast en fotologg!

En liten geocaching tur

Ibland blir turerna inte så långa. Idag blev det bara två snabba i Öxabäck. För intresset för svamp blev större.

 

Vi hittade dock en TB, nej en TV skall det ju vara.

Men ibland får man vara glad för det lilla.

Åsarp-Falköping ToR

Barnfria hela dagen.

Småvisparna fick åka till High Chaparall med farmor och farfar.

VAD ska vi göra då?

Normala föräldrar kanske pustar ut och tar en liten vilodag. Men vi är ju geocachare så vad gör man då?

Jo man åker iväg för en heldags caching på cykel.

Vi startade i Åsarp och valde väl kanske inte den bästa vägen till själva järnvägen....

På vägen upp mötte vi några andra geocachare på väg åt motsatt håll.

Men vi tog oss ganska raskt upp till Falköping för det var ju där vi hade tänkt att starta. Och det var ju lite logiskt eftersom nr 1 i ToR låg där.

Redan på första cachen började vi inse att här skulle det bli tufft. Detta kan bara beskrivas med ett ord BRÄNNÄSSLOR. Vi har nog aldrig sett så mycket brännässlor någonsin. Sagt och gjort vi började så sakta vår tur tillbaks mot Åsarp. Efter tre cacher träffade vi på ett par som geocachade. Eller han cachade och hon satt och löste korsord.

Lite längre fram började vi bli småhungriga.

Var ska vi äta?

Vi hittade en riktigt fin plats att äta på efter att vi loggat cachen som fanns där. Livet är gôtt!

 

Och fortfarande inte ont i rumpan!

Vidare mot nya äventyr och nya cacher. Det fanns verkligen cacher av alla de slag.

Lite kul, fast lite svår att hitta!

Tur att man inte behövde krypa så långt in....

DEN va kul den!

Cykla, leta, cykla, leta. Brännässlor var det överallt ,men  på de flesta ställen var det väl upptrampat efter alla tidigare geocachare. Därmed sagt att det inte alltid var bara att gå rätt på gömmorna.

 

 När vi började närma oss den sena eftermiddagen började vi bli lite hungriga och tänkte äta.

Har fortfarande inte ont i rumpan!

Vi stannade vid länsgränsen, eftersom det såg trevligt ut här. Men se där hade vi fel. vi blev fullkomligt överfallna av myggor. Myggbetten är inte dåligt stora så här dagen efter....Vi kastade oss på våra cyklar och smörgåsen den åt vi på "rullande fot".

 Med facit i hand kanske vi skulle ha fikat här istället. 

Här sken solen och det hade varit trevligt att sitta en stund.

De olika cache utläggarna hade ju lite olika idéer på gömmor och vi tyckte att dom alla hade trevliga och bra gömmor. En var lite lurig, små burkar som inte alltid enligt oss stämde med terrängen. En riktigt trevlig och väl arbetad sträcka av en utläggare som verkar gilla att snickra. En tredje hade nog plundrat barnens leksakslåda. Den fjärde hade både vackra och spännande gömmor. Och så fanns det en lite mer traditionell.

Vid cache nr 49 bör vi dock ge en varning. Först såg jag en riktigt rejäl huggorm när jag skulle gå till gömman. Medan jag letar så träffar herr visp en man från orten. Han berättar att det kryllar av ormar här. Och dom såg ytterligare en orm när dom väntade på mig.... 

Mannen sa att han skulle nog aldrig gå dit ner där jag var, så ta på  er ordenliga skor/stövlar när ni tänker logga den här.

Dagen resulterade i 54 loggade burkar, vi lämnade kvar några bonusar och bonusen på bonusen.Dvs Slutstationen, eftersom vi tänker återvända hit ganska snart.

Det var en fantastiskt trevlig tur och vi hade ju iallafall tur med vädret.