April, april din dumma sill

Idag var det ett strålande väder. Solen sken och vårfåglarna hade faktiskt hittat hit. Och det är inget aprilskämt.
Tyvärr är det inte nått aprilskämt att flickorna är förkylda. En liten tur i bilen ska dom nog fixa, med Nintendo 3DS och surfplatta så ska det nog gå. Först så ska det in cacher i GPSen. Men den ville ju inte starta. (Några väl valda ord som här censurerades bort)
Vad ska man göra då?
Suck, slänger ut en fråga på FB om någon vet vad som fattas vår käre vän. Men innan vi fick svar på vår fråga hade vi faktiskt lyckats lösa problemet, lite rensning och en uppdatering så var Herr Garmin på banan. SKÖNT!
Första anhalten var dock att fixa till vår egen cache vid Sexdrega kyrka. Sedan var planen att plocka några snabba i Limmared och sedan vidare till Grimsås.
Den här cachen har mugglats ett antal gånger och vi hade nästan tänkt att stänga den. Men en ny typ av gömma och en smärre förflyttning med Krekkas hjälp så kanske den kan få vara i fred.

Sedan var det raka spåret ner mot Limmared. Nja, nästan. Bara några snabba stopp på vägen. Först ut var En hyllning till Iron Maiden. Maiden har herr visp sett live ett par gånger och det är väl lite av en favorit. Och vilken gömma sen. Det blev en riktig favorit. 

Här gäller det att ha rätt nummer.  

Den här vill man inte gärna möta en mörk kväll.....

Vidare mot nya burkar i det vackra vädret. Men det blev ingen burk på nästa stopp....Dagens enda DNF. Vi hade penna med oss men vad hjälper det när platsen där vi tror att cachen ska finnas är en stor rishög. Men vackert var det ändå.

 Att det börjar bli vår märks på mer än ett sätt. Det som göms i snö kommer fram i tö. Tyvärr! Som geocachare brukar man väl alltid försöka plocka upp skräp, men vart ska man göra av det. Man skulle behöva en jätte soptunna hemma, med tömmning varannan dag. 

Hoppsan vad hände nu?

Innan bilen knappt har stannat så har Alice hunnit ur bilen plockat fram cachen. Vi andra beundrar bilarna. En orange volvo, nästan en sån som herr visp hade i sin ungdom. Astrid tittade på limousinen. Alice är bara fokuserad på cachandet. 

Och nu var vi på spåret: Vart är vi på väg?

  Ja, då var det bara att ta nya tag. En gruva. NU vaknar Alice. En grotta som man kan krypa in i? Nja besvikelsen efter denna Grusvägens gruva var stor. Om man vore en myra kanske man kunde krypa in här.

Sedan var tanken att vi skulle logga Glasets hus, men varje gång vi kommer hit så verkar det sitta en annan typ av burksamlare där cachen finns. TYPISKT!

Men nu kör vi: Limmared 1# till och med 5#. Det gick ju ganska snabbt och lätt. Trevligt att få se en annan sida av Limmared. Här passerar man oftast bara förbi.

Sedan åkte vi tillbaks mot Tranemo, via Rosenlundsvägen. Där det fanns några enkla cacher. Och även dagens "tittibuske". Denna såg vi som satt i bilen långt före den som fick äran att leta.

 Här fanns ju även några multis utmed sträckan, men dessa verkade lite kluriga så de sparar vi till en annan gång.

Nu skulle vi åka till Grimsås...

Väl framme fick vi loggat två små burkar, för nu började orken hos flickorna ta slut. Kanske skulle vi ha gett upp efter Rosenlundscacherna....

Men Grimstorpet och Järnvägsstationen hann vi med ialla fall. Hit får vi komma igen, det finns ju en hel del cacher!

Men bara en liten cache till? I ett litet fint stugområde.

Men ett hus hade en lite speciell placering. Undrar hur man kommer in? Det finns ju ingen trappa?

Sist men inte minst: en rondell tupp?

Snipp, snapp, snut så var bloggen slut!

Vrålförkyld och geocachingsugen

Jag är just nu vrålförkyld. Precis som alla andra.

Vädret är vackert, något kallt i vinden kanske.

Men attans va jag är cachingsugen.

Vad gör man då?

Jo, man letar upp ett gäng enkla burkar som ligger utmed en väg.

Minsta möjliga ansträngning är ju målet.

Helst bara ut ur bilen, plocka fram burken, logga, tillbaks med burken och in i bilen.

Det ska helst inte vara för långt bort och kunna kombineras med det obligatoriska inköpet av LÖRDAGSGODIS!!!

Så vart ska vi då åka?
Inte Borås, dit ska vi i morgon.
Inte Kinna, där har vi vart och där hittade vi ingen slinga som föll inom ramen för ovanstående kriterier.
Göteborg, det är för långt att åka vid den här tiden på eftermiddagen.
Veddige då? Det är ju trevligt och se där fanns det ju en bra slinga med enkla burkar.
Så får det bli.

Först ut var Veddige nya brandstation. Här hade vi varit en gång förut, men då ville vår Herre nog inte att vi skulle logga den. För man kan ju lungt säga att han satte på vattenkranen för fullt... Det kom nämligen en störtskur och ingen av oss hade lust att kliva ur och leta. Men idag sken solen och då var det lite roligare att logga.
Inte en brandbil så långt ögat nådde, men det var nog utryckning på gång för vanliga bilar fanns det gott om.

Tycker nog att den gamla brandstationen var lite finare.

Sedan var det dags att ge sig av mot resans mål: en slinga med 11 cacher. Dom heter helt enkelt: Ettan, tvåan, trean osv. Nu kan man ju tro att de ligger i nummerordning utmed en väg. Men icke! Undrar om tanken var att förvirra FTFjägare tro?

För att inte avslöja allt för mycket så kommer jag inte att tala om vilka cacher bilderna är i från. Inte heller är dom i nummerordning eller i den ordning vi loggade dom. (Fast det går nog att räkna ut om man vill!)

Visst är det viktigt att vara rätt utrustad när man geocachar! Märk hur Alice har matchat sina röda fina stövlar med jackan och solglasögonen... Minen ska betyda: Är du klar snart,  jag fryser!
Blir det lördagsgodis snart?

Astrid intar en helt annan attityd: Passa dig annars klipper jag till dig med den här om du inte skyndar dig!

Blir det lördagsgodis snart? 

Albin han är förstås lika cool som vanligt: Jag kommer snart, när ni hittat burken, typ. Så att vi kan köpa lösrdagsgodis snart, typ.

Eller får jag klättra?

Ja det får du gärna

Men det fanns ju inget lördagsgodis i burken? 

Det är fantastiskt kul när man lyckas få med alla tre barnen. Alice och Astrid (småvisparna) är ju ofta med. Men Albin (ludden98) är väl mer den ofrivillige geocacharen.

Nu är ju jag inte nån lysande fotograf och endast utrustad med min mobil, men den här björken såg rätt häftig ut. Om du åker och loggar denna rundan kan jag nästan garantera att du kommer att se den.

Lite snö var det kvar även i Veddige.

Far och dotter samarbetar bra, men det är inte alltid så svårt som man har tänkt sig.
Ibland får man höja blicken lite över marknivå!

Sakta börjar solen dala bakom trätopparna och vi har fått frågan säkert hundra gånger: När blir det Lördagsgodis. Svaret har väl varit ganska konstant, snart. Men det var ju 11 burkar sen.

Men nu är det äntligen dags för

LÖRDAGSGODIS!

Äntligen är det sportlov!

Sportlov är vi ju inte alla förunnade att ha. Det är dock ett av de få privilegium som en hårt arbetande lärare har... Nu vaknar nog många till liv och börjar påpeka alla de andra loven vi har, men dom har vi (enligt min mening) sannerligen förtjänat! Tyck vad du vill, men om du tror att det är sååå mycket ledigt så välkommen att byta jobb!
Nog om detta...
Jag hade ju förstås planerat att cacha massor på lovet. Men barnen ville nått helt annat. En underhållsrunda på Näset blev det dock. Fast där kan man nog gå hur många underhållsrundor som helst, för det är ju så fint där!
Men en liten runda med loggar blev det...Eller liten? Om man räknar loggar i förhållande till resväg, så blev det en liten. Men om man räkar i förhållande till hur trevligt det var så var det en stor runda. Allt ligger ju betraktarens ögon.
På fredagen hade herr visp tagit ledigt från jobbet för att åka på en cachingtripp med familjen.
Vi hade planerat att åka till Stenungsund!

Nu var ju inte vi där för att vara med på nått pröva på event utan för det lite senare eventet; Sportlovsgrill. Vi passade ju förstås på att logga några gömmor innan eventet.

Dagen började dock med ett besök på Geocachen.se där vi inhandlade en liten gömma som ska placeras ut. Nu tror ni nog att det kommer en ny, men så är inte fallet med denna gömma. Den ska ersätta en något olycksdrabbad cache.

När vi shoppat klart var alla cachingsugna.

Och det började bra! EN chirp... Vår första loggade chirp. Det kan ju verka lite konstigt, men vi har inte loggat någon chirp tidigare, vi äger bara en. Denna chirp visade sig också innehålla en liten specialare, vad vill vi inte avslöja!

Men om (eller NÄR) du besöker geocachen så förstår du nog!

Men eftersom vi hade lite tid över innan eventet passade vi på att logga några till. Innan vi åkte kollade jag som hastigast på några mystar. Eftersom jag hade varit så upptagen med att ha lov så hade jag inte löst några hemma, men det fanns ju några att lösa på plats...

Där fanns en som hette Gammelgården, (GC3BE2G), en myst där man fick använda sig av bäring och sikta och kör funktionen i GPSen. Genast gick tankarna: HUR mycket fel blir det om man går 1 grad fel... Men det behövde vi ju inte oroa oss för. Cachen hittades precis där man kunde ana.

Lite nervös var man dock. Vattnet såg kallt ut samtidigt som det var lite spännande att titta ner i det öppna vattnet.
-Men hallå mamma, vilken häftig bro! Kan vi inte åka över den!
Jodå, vad gör man inte för sina barn. Kanske ska tillägga att det fanns några cacher där. Men först får vi ha i oss lite mat.

Men vi kan ju inte ödsla någon tid, så medan vi åt passade Alice på att kolla GPSen. Men sedan gav vi oss av mot Tjörnbron. Här fanns det ju både lite enklare och svårare cacher, men idag tog vi den enkla, eller?

Trots att vädret inte var det bästa så är det en mäktig bro!

Att hitta den "lätta" cachen var dock ganska snårigt och den var ju inte riktigt där vi trodde att den skulle vara. Men då får man vispa till lite och så hittar men den. Även om man fastnar i snåret med håret!

Geocaching har något för alla:

I Stenungsund fanns det även en powertrail, men den sparade vi till nästa besök. Det får nog bli en vacker sommardag!

Här i city fanns det också några fina konstverk och vi är ju så kulturella att de måste besökas. Eller?

En snabbsväng förbi ICA fick det också bli, men inte för att handla, utan för att logga. I Stenungsund finns det nämligen en staffettcache som heter ICA. Två cacher i den här serien hann vi med. I Stenungsund verkar man vara förtjusta i stafetter, en kul ide tycker jag. Den som FTFar ska lägga ut en ny inom en rimlig tid. Nästan som Geocaching sjuhärads julkalender.

Barnen börjar tröttna och vill grilla, tur att vi börjar närma oss event dags. Detta är också småvisparnas första egna event logg! De blev dessutom lite småförjusta i en viss bil.

Det kanske blir lite trångt om alla ska med, tre barn och två vuxna, tillsammans med all geocachingutrustning. Men visst är den cool. TBn på taket var ju inte heller så tokig tycker småvisparna. Vår är för liten!

Men äntligen var det event dags och tjejerna fick signera sin första eventlogg! Efter en grillad korv så bar det av. Vi som inte hade pling i telefonen fick koordinater på en lapp. Vi gjorde oss inte någon större brådska ut på jakten på eventcacherna. På vägen till bilen träffade vi en geocachare "hemmifrån", Mr Sporrong. Vi gjorde sällskap ut på caching jakten. Inga FTFer, men det var kul ändå. De andra hade nog visst övertag med sin lokalkännedom.

Men något som inte är någon större skillnad på är ju att man ska stigen till cachen också! Något som vid några tillfällen fick erfara. Men nästa gång så tar vi stigen, eller?

Givetvis lyckades en av tjejerna byta till sig en fin "bytis".

-Åh, så orättvist.

Men se Dottan hade fortfarande öppet och en till kunde inhandlas. Dessutom byta till en "finare" färg.

GISSA VILKEN?

Nöjda och trötta begav vi oss sedan hemåt.

Tack Dottan för ett mycket trevligt event! 

Geocaching med snubblare och småvispar

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Ja, nu har det varit kallt länge så nu vågar även den fege sig ut på isen.
Idag tänkte vi gå en tur på sjön för att kolla till vår ö-multi.
Med oss på turen fick vi med oss snubblarna(dvs svärisarna) och våra tjejer som numera loggar under nicket småvisparna.

Man kan ju lungt säga att det är viss skillnad från när vi var här senast. Då var det varmt och skönt och vi tog oss hit med båt. Idag åkte tjejerna skridskor och kylan bet i kinderna.
Snubblarna och småvisparna fick sköta markarbetet och vi fick chansen att göra en liten koll att allt var ok med vår multi.

När vi hade promenerat över isen så tyckte vi alla att det var läge för en fika. Skridskorna började kännas lite trånga och kalla. Så en värmande fika var på sin plats. Varm choklad och bulle är inte dumt efter en kylig promenad.

Med vinden i ryggen gick vi sedan med lätta steg mot stranden och den kalla bilen.
Men vissa av oss var inte riktig nöjda. Det finns ju en ö-cache inte allt för långt bort. En som stöter ögat lite när man slår på GPSen där hemma: FISKE(O)LYCKA.
Så vidare mot Myrsloksland, eller kanske är det vispensrike? Ty, snurrigt heter visst en cache i vispens ägo som inte ligger allt för långt bort från Farssjön, med tillhörande cache. Och den har vispen har FTF på. 

När vi kom fram till sjön kunde vi tydligt höra svischandet från vindkraftverket, det var bara ett som snurrade idag.

Tjejerna som hade gått en bra bit hade bytt skridskor mot pulka, men det var tungt att dra i snön.

Vinden friskade i och det bet ordentligt i kinderna....Nån har simmat ut till ön, det kändes inte som nått bra alternativ idag. Det gjorde inte FTFens gummibåt heller.

 Medan vi loggade cachen passade flickorna på att åka pulka ner på isen.

Undrar om CO med fru ristat in det här tro?

På väg tillbaks tittade faktiskt solen fram....





Dfs Toarparundan

Idag ska vi verkligen ut på en långpromenad: Vi ska åka till Dalsjöfors och promenera Toarparundan. Eftersom den är ganska lång tänkte vi inte ha barnen med oss...
Men se den stora tösen ville gå med. Rundan är lite över en mil, men visst hon har gjort det förrut! Och dagen till ära skall hon få logga under eget nick: småvisparna. Tanken är att flickorna ska få använda detta när dom är med och cachar. Tonåringen har ju ett eget han med. Inte för att han är nån vidare aktiv cachare, här kan vi nog använda orden den ofrivillige cacharen.

Idag skulle vi möta upp Henrik med fru och dotter (JFH63), och Camilla (#CAJH#) 
samt en mugglarkompis som heter Peter.
Men oj, det rimmade ju!

Upp i ottan och ladda ryggsäckarna med vatten, kaffe, grill, korv och allt därtill. Givetvis nyladdade batterier.

Första problemet dök upp direkt:

Var ska vi parkera?

Men det löste sig ju fint.

Sen var det bara att ge sig ut på spåret. Det var lite småkallt men det var uppehåll och stundtals tittade solen fram.

När ska vi dricka kaffe?

Givetvis måste vi ha 11-kaffe. Det passade perfekt när i skulle lösa den första av rundans tre klurigheter.

Efter en kort stunds pysslande kunde vi finna svaret på gåtan.

Vidare mot nya cacher och utmaningar.
Vad är detta då?
Här och där ute i skogen fanns det små vita tussar...
Spännande, vad kan det vara? Kunde givetvis inte låta bli att klämma, känna och undersöka.
Det var frost?!?!

Jodå, det var en speciell sorts frost. Den kallas "Änglahår" men heter egentligen Pipkrake.
Enligt SMHI är Pipkrake den isbildning, som uppstår i fuktig ytjord vid omväxlande tö och frost.

Yttemperaturen på marken kan lätt falla till under noll medan både luften en bit upp och jorden en bit ner har plusgrader.
Fukt från den varmare underliggande jorden kan då bilda iskristaller i markytan. Dessa isnålar kan luckra upp ytjorden när de växer till. De blir sällan större än några cm.
Pipkrake skiljer sig alltså från frost som innebär att fukt från luften fryser (deponeras) på markytan.

En stund senare börja det suga i magen och det var dags att grilla. Vi hade läst i cachebeskrivningen till rundan att det skulle finnas en grillplats mellan cache nr 9 och 10. Perfekt. Där fanns också en trevlig multi där vi fick visa att vi var rätt orienterade på jorden. Och det får man väl anta att vi var eftersom vi lyckades lösa denna medan grillen fick fin glöd.

Medan vi satt och grillade kom det ett gäng mountainbike cyklister. Men dom verkade inte riktigt veta hur jorden var orienterad, men vi fick ialla fall en mycket klar bild av var Målsryd och Dalsjöfors låg.

Mätta och belåtna gav vi oss av mot nya mål, fler cacher. Två av de återstående cacherna innehöll ledtrådar till bonusen. Den ena var en sån som man bara vill hitta. En eletrisk koppling: Inte så vanligt att hitta i skogen och jag har bara sett såna på FAD.

Den tredje och sista fick vi lite hjälp från ovan, eller snarare tidigare cachare. Den fattade vi inte vad vi skulle göra med, men när vi tänkte till så var den ju faktisk redan löst...Inte undra på att vi inte fattade vad vi skulle göra!

Efter dryga milen nådde vi målet, nästan. Vid parkeringen hade vi en spöklik gammal skola som givetvis hade sin egen cache. Den kunde vi ju inte missa.

Åsså bonusen. Men nu började det skymma! Men vi kan ju inte åka utan att ha loggat bonusen. Och som välutrustade cachare vi är så var det bara fram med pannlampor och ficklampor. Men här kan vi äl säga att stigen i det närmsta var obefintlig. Men uppåt och frammåt. Och vips så var burken framme.
På väg ner kunde vi se Dalsjöfors by Night och på himlen svävade rislyktor.

Vilken vacker avslutning på dagen.

Det blev 23 loggade cacher i ett fantastiskt trevligt sällskap.