Nya jobbet och nya geocachare

Idag hade vi upptakt på mitt nya jobb. Kul!
Planen var att vi skulle ut på lite geocaching. Det var bara jag och en av mina kollegor som hade geocachat förut.
Tanken var att vi skulle cacha i metropolen Kinna. För att hjälpa till med instruktionerna hade herr luels bjudits in. Trevligt!
Det som var mindre trevligt var vädret. Det fullkomligt hällregnade konstant.
Vi fick själva välja vart vi ville gå, GPSerna var fulla med cacher.
Jag fick väl inte loggat så många för vi hade ju loggat endel tidigare.
Mina två kollegor fick sköta cachandet och jag  var bara med på fyra som jag inte loggat tidigare. En av tjejerna fastnade nog i träsket!
Väl tillbaks till skolan skulle vi summera våra insatser. Mycket trötta och blöta.
Vi var ett gäng tjejer som hamnade tillsammans och dom frågade mig lite om geocaching.
Bästa frågan eller åtminstone den som orsakade ett skrattanfall:
-Hur ofta gör ni det?

Tyvärr blev det inte så många bilder. Endast en fotologg!

En liten geocaching tur

Ibland blir turerna inte så långa. Idag blev det bara två snabba i Öxabäck. För intresset för svamp blev större.

 

Vi hittade dock en TB, nej en TV skall det ju vara.

Men ibland får man vara glad för det lilla.

Åsarp-Falköping ToR

Barnfria hela dagen.

Småvisparna fick åka till High Chaparall med farmor och farfar.

VAD ska vi göra då?

Normala föräldrar kanske pustar ut och tar en liten vilodag. Men vi är ju geocachare så vad gör man då?

Jo man åker iväg för en heldags caching på cykel.

Vi startade i Åsarp och valde väl kanske inte den bästa vägen till själva järnvägen....

På vägen upp mötte vi några andra geocachare på väg åt motsatt håll.

Men vi tog oss ganska raskt upp till Falköping för det var ju där vi hade tänkt att starta. Och det var ju lite logiskt eftersom nr 1 i ToR låg där.

Redan på första cachen började vi inse att här skulle det bli tufft. Detta kan bara beskrivas med ett ord BRÄNNÄSSLOR. Vi har nog aldrig sett så mycket brännässlor någonsin. Sagt och gjort vi började så sakta vår tur tillbaks mot Åsarp. Efter tre cacher träffade vi på ett par som geocachade. Eller han cachade och hon satt och löste korsord.

Lite längre fram började vi bli småhungriga.

Var ska vi äta?

Vi hittade en riktigt fin plats att äta på efter att vi loggat cachen som fanns där. Livet är gôtt!

 

Och fortfarande inte ont i rumpan!

Vidare mot nya äventyr och nya cacher. Det fanns verkligen cacher av alla de slag.

Lite kul, fast lite svår att hitta!

Tur att man inte behövde krypa så långt in....

DEN va kul den!

Cykla, leta, cykla, leta. Brännässlor var det överallt ,men  på de flesta ställen var det väl upptrampat efter alla tidigare geocachare. Därmed sagt att det inte alltid var bara att gå rätt på gömmorna.

 

 När vi började närma oss den sena eftermiddagen började vi bli lite hungriga och tänkte äta.

Har fortfarande inte ont i rumpan!

Vi stannade vid länsgränsen, eftersom det såg trevligt ut här. Men se där hade vi fel. vi blev fullkomligt överfallna av myggor. Myggbetten är inte dåligt stora så här dagen efter....Vi kastade oss på våra cyklar och smörgåsen den åt vi på "rullande fot".

 Med facit i hand kanske vi skulle ha fikat här istället. 

Här sken solen och det hade varit trevligt att sitta en stund.

De olika cache utläggarna hade ju lite olika idéer på gömmor och vi tyckte att dom alla hade trevliga och bra gömmor. En var lite lurig, små burkar som inte alltid enligt oss stämde med terrängen. En riktigt trevlig och väl arbetad sträcka av en utläggare som verkar gilla att snickra. En tredje hade nog plundrat barnens leksakslåda. Den fjärde hade både vackra och spännande gömmor. Och så fanns det en lite mer traditionell.

Vid cache nr 49 bör vi dock ge en varning. Först såg jag en riktigt rejäl huggorm när jag skulle gå till gömman. Medan jag letar så träffar herr visp en man från orten. Han berättar att det kryllar av ormar här. Och dom såg ytterligare en orm när dom väntade på mig.... 

Mannen sa att han skulle nog aldrig gå dit ner där jag var, så ta på  er ordenliga skor/stövlar när ni tänker logga den här.

Dagen resulterade i 54 loggade burkar, vi lämnade kvar några bonusar och bonusen på bonusen.Dvs Slutstationen, eftersom vi tänker återvända hit ganska snart.

Det var en fantastiskt trevlig tur och vi hade ju iallafall tur med vädret.

Navsjön runt

Vilken tur. Det regnar idag också. Men väskan är laddad, GPSen laddad, batterier laddade och pennorna vässade.Tjejerna är lite taggade också för det är ju kompisarnas (Kinnasten)  cacher  som ska letas upp. Dom räddade dagen för oss när vi skulle åka runt Lygnern, vi hade glömt att lägga in den nya PQn. Som tur var kunde vi få låna en dator och vips så var det ordnat...Men den turen är en annan historia. Nu var det Navsjön i Björketorp som var målet för dagens tur. Rundan runt Navsjön bestod av 10 cacher plus en bonus.

Trevligt sällskap skulle det bli också, Jonchi (Jonas, Christine och hunden Kiro), Yngve Myrslok (Camilla, Torgny och Casper), Parr 63 (Anders) och så vi såklart. Dagen till ära alla utom tonåringen, men vänta nu det är ju precis som vanligt då.

 Väl framme var vädret rätt okej, det regnade i alla fall inte.

Leta, leta och leta lite till. Och inte att förglömma plocka och äta blåbär. Men kanske inte med plocken? 

 

En av cacherna innehöll detta vackra coin som vi låter fara vidare.

Denna hiskeligt rosa sak träffade vi också på i skogen. Hmmm, ett vildsvin kanske?

 

Att gå ut och ta en geocaching promenad är alltid trevligast när man är några stycken. Att få våra lite smålata eller kan det vara bortskämda barn att promenera brukar gå bättre när vi promenerar med andra.

 

Jag inser att jag nog borde gå någon slags fotokurs om jag ska försöka ha en blogg med bilder. Den här är ju ett lysande exempel på detta, eller?

  Från Navås rundan gjorde vi en liten avstickare till en vacker utsikt. Den hade namnet Free falling (when wet...) Ja och om det är lite blött som idag så kanske man blir gul och blå om man ramlar här, precis som hinten antyder. Geodogen Kiro tog sig ett dopp i Navsjön och det hade barnen gärna gjort också....

Men var är hunden då??? Ytterligare ett exempel på vilken lysande fotograf jag är.

När man sedan har promenerat en stund så måste man ju fika. Idag grillade vi korv och barnen åt marshmallows.

De andra i det glada gänget gav sig sedan av hemåt men vi hade en utmaning kvar: Jättegranen. Bilden säger allt tycker jag.

 

 

Nu blir det hem och pyssla lite med dom egna gömmorna....

Får väl se vad den tokiga vispen hittar på nu!

 

Lite söndagscaching på smultronställen runt knuten

På denna blogg var det meningen att jag skulle sammanfatta våra geocachingäventyr.  Men det blev ett inlägg och sen hanns det inte med mer. Men nu när det är sommarlov så ska jag göra ett allvarligt försök igen.

Idag bestämde vi att bege oss till en cache som vi länge har spanat på. Tonåringen ville följa med DÅ, men inte nu. Målet var Climbing tree, klätterträdet.

Trädet var beläget mycket vackert utmed Lillån stilla vatten. Här fanns också en fin rastplats med övernattningsmöjligheter för den som vill paddla.

I ett huj svingade sig gubben upp till burken som var väl synlig från backen. Som tur var skickade jag med en penna upp. Utan penna är ju som bekant en geocachare naken.

Ungarna käkade blåbär och lekte med sina nyinköpta "plockar". 

 

I anslutning till denna låg Bygget övre. En plast med en spännande historia, kvar finns dock bara en "stenhög". Eftersom den lilla vispen blev sur så hade hon och jag börjat gå tillbaks till bilen. MEN då hade ju Lars och Alice ingen penna. Det blev att ta en rask promenad medan Astrid satte sig på en sten och tjurade.

I rask takt loggades ännu en burk. Men nu blev det riktig dramatik. Väl på plats kommer brandkåren med blåljus och sirener farandes på den lilla grusvägen. Tagen på bar gärning när vi rotade i Mailboxen! Men se brandkåren hade en IVA (i väntan på ambulans) precis dit där vi var. Hmm, där sprack den planeringen. Vi vände så vi skulle slippa möta ambulansen! Cache ägaren var en dansk herre som inte mådde så bra, men han hade dock lyckats ta sig ut till vägen själv. Så vi får väl tro att allt gick bra.

Så med en ny cache i sikte gav vi oss vidare på vår resa. Nästa cache fick bli Kummeludden.

På andra sidan grinden fanns en gammal gravplats och sen en lummig skogsstig ut mot målet.

  

Nästa plats blev Gammalsjö kvarn, ytterligare ett smultronställe. Den gamla kvarnen är en tullkvarn från 1860 med ett kvarnhjul på 7,3m i diameter. Dörren är alltid öppen.

 

Sista cachen ut idag fick bli Picksjön.Det var en fantastiskt vacker sjö med kristallklart vatten som skiftade i blått och grönt.Uppifrån berget hade man en fantastisk utsikt över sjön som glittrade i solskenet.

Det var dagens tur i ord och bild.

Men det kommer mera, semestern har ju bara börjat!

Geocaching? Vad är det?

Mannen i familjen önskade sig en handhållen GPS i 40-års present för han ville börja med nått som hette geocaching.
-Vad är det? undrade jag.
-Ungefär som en slags skattjakt med en GPS
-Hmmmm
Jag tycker det låter lite fjantigt och när han talar om att dom som inte är med på det kallas mugglare. Då håller jag på att dö. Mugglare, som i Harry Potter.
Det låter ju inte klokt. Sagt och gjort mannen köper en GPS och lyckas efter många om och men få in kartor och sånt som behövs.
Det är en fin GPS....
Lars och Albin gav sig sen av en kväll i slutet av november för att leta efter den första cachen. Den finns på Holsljunga rastplats eller mer känd som Bertas camping. Jag var fortfarande lite skeptisk till detta...
Glada kommer dom hem och förkunnar att nu är den första cachen loggad.

Och det här är bara början på vårt geocachäventyr!