God jul, God jul, det är inte snö som faller...

Regn, regn, regn...

Usch, usch, usch.

Men på med kläderna och ut och cacha lite.

Dagens mål var att logga några i 7häradsjuls julkalender.

Så in i bilen med utrustning och barn. Vi börjar i Fristad.

Redan i Svenljunga börjar det:

-Är det långt kvar?

- Det är en bit, vi ska först till Borås. Suck tänker jag, inte redan...

Men med en rejäl godispåse, för det är ju lördag, så går allt.

Första målet var en fågel, nämligen Domherren. Visste ni förresten att enligt Småländsk folktro är det ett säkert tecken på snö inom tre dagar, när domherren på senhösten kommer till bebyggelse och äter av trädens knoppar. Ja, och snö det var det.

Väl ute i terrängen kunde vi finna denna trevlig gömma. Tänkte inte göra en spoiler, men eftersom den redan finns i loggarna så kanske det inte gör nått?!? Och vem vill inte dela med sig när man hittar en sån här fantastisk "burk".

När vi nu är inne på det juliga spåret tänker vi fortsätta med den sista cachen som släpptes.

Och vad kan den heta tro? Jo, julafton. För det var ju då den släpptes.

Var ska vi parkera då???

På köpet fick vi en (v)ändhållplats logg...

Sen var det bara att halka in i skogen...IGEN!

Ungar som far och flyger: Var är burken då? Tur att herr visp har bättre koll....

- Den var fin mamma, den måste ju få favoritpoäng. Snälla mamma.

Jodå, vi är frikostiga med favoritpoäng när cacherna ser ut så här. Vi gillar ju dessutom jul!

Nu har vi avverkat två julcacher och delat ut favoritpoäng till alla.

Hur ska detta gå? Tänk om alla är lika bra? Har vi favorit poäng så det räcker?

Vidare till Staffan och hans Luciatåg. Han var dock lite ensam. Luciatåget hade nog dragt vidare till nån annan cache. Tur att vi gjorde ett besök då!

Nästa hållplats blev ett lite udda mål: Ett sopberg!

Parkeringen vid cachen var milt uttryckt glashal. Här hade CO inte sopat banan åt oss och inte hade han grusat heller.

Men en sak var säker, det var bara att följa spåren.Så här kunde vi ta stigen både till och från cachen.

Väl framme vid nollan skulle vi leta, men den ena lillvispen var lite sur och gick på en egen upptäcksfärd. Det är ju då man kan hitta lite annat än burkar.

Vi som har åldern inne minns dock en annan typ av sopberg, eller Skräphög. Jag älskade Fragglarna. Min favorit hette Vips. Nä det var inget stavfel.

Men även detta sopberg gömde en gyllene skatt:

När man cachar med barnen märker man definitivt när det är nog. Och det var det NU!

-Men en lite reflexcache bara, snälla???

-Jodå, det går bra bara det inhandlas en nyårsklänning först.

Och så får det bli.

Så en Julstjärna passar bra, den ligger ju ändå på väg hem.

Men om man nu trodde att det skulle bli enkelt så trodde man HELT fel:

Här lärde vi oss en läxa! Kör aldrig efter GPSen. Gå på magkänsla...
En mycket brant och spegelblank backe höll på att få fru visp att parkera bilen och gå hem.
Och det visade sig inte ens vara rätt väg...Grymt sa julgrisen.
Men när vi sen tog rätt väg och hamnade på en bra parkeringsplats hittade vi spår efter andra cachare!

Nu in i mörkret. Mega ficklampan på och nu hade småvisparna fått upp farten.
In i skogen, hur vet vi att vi har kommit till slutet?
Ingen aning bara att hänga på tjejerna.
Men när vi nådde målet så kan man nog lungt säga att man visste att man var där.

Inte heller vi kunde låta bli att lämna spår efter oss...Eftersom vi är gamla och mossiga så: vispen was here

För att fortsätta den mossiga banan: I'll be back!!!!