Ösregn i december

Efter regn kommer solsken.
Nej, efter snöstorm kommer det regn. Det stämmer bättre just nu.
Efter soffhäng och julfirande med föräldrar och övrig släkt infann sig caching abstinensen.
VILL ut och cacha. NU!

Våra geocaching vänner hade löst en letterbox inte långt hemifrån, grattis till FTFen! Men vi hade inte varit med från starten och kände inte att vi ville hoppa på mitt i.
Så vad gör vi då?
Jag kände lite att vi behövde motionera det som finns innanför pannbenet....Det fick bli en liten luring med nummret 3.
Torestorp, dit hittar vi utan GPS. Hoppas bara att det inte är allt för halt på småvägarna.

Men det gick ju bra att ta sig dit. Sen började utmaningen.

Denna vackra vy mötte oss när vi hade parkerat, då hade vi ännu inte insett utmaningen....

Vi försöker ju alltid ha barnen med när vi cachar, så ibland får man tänka på säkerheten lite extra. Det behövdes verkligen här. Men det finns ju alltid en lösning eller en väg runt problemet. Ingenting är omöjligt!

Det duggregnade lite och men vad gör det, man blir ju bara lite blöt. Men det blev inte lite blött. Jag blev genomblöt.

CO hade ju sagt att det fanns redskap att tillgå, ett som han hade placerat ut och ett naturligt. Och efter en liten stund insåg vi villka det var....

Ja, den luringen löste vi med en räv bakom örat och genom att använda det som fanns innanför pannbenet.

Hungriga och blöta åkte vi hem för att få i oss lite julmatsrester. Sill och Jansson. Men cachingsuget gick ju inte över. Det finns ju en reflexcache som vi spanat länge på.

Snabbt meddelande till en geocaching kompis.

-Ska du med?

-Jodå det skulle han.

Så tillbaks till Öxabäck.

Cachen skulle visst vara lite läskig. Ca(t)che me if you dare.... Ta mig om du vågar. Den här har vi gjort ett försök på förut, men då ville småvisparna inte vara med.
Men nu i sällskap med JFH63 gick det lite bättre.
Regnet duggade tätt och vägen låg blank som en spegel. Det var nästan svårt att ta sig fram.
Och då kan man ju undra vad man håller på med....

Men när man har fått upp ångan och reflexerna i skogen gnistra och glimma då spelar det ingen roll om det regnar.
Så här i juletider när man tröttnat på julskinkan är det skönt att lämna tvsoffan för en promenad i skogen.

Och det gick hit och dit. Tur att man har GPS så att man hittar tillbaks i mörkret och inte halkar ner i diket...

Vissa tekniska hjälpmedel behövdes för att logga denna, och hemma hade det bara krånglat. Men ute i skogen fungerade det klockrent. Vilken tur!

Efter att vi hade halkat runt en stund och letat efter glimmande reflexer kunde vi skriva en kråka i loggboken medan cacheowner förmodligen stod i fönstret och tittade på våra ficklampor i mörka skogen.

Kan ju säga så här att det fanns mer bilder som var mycket bättre, men man vill ju inte förstöra nöjet för er som inte har loggat denna.

Så på två loggade cacher denna dag så har vispen delat ut två favoritpoäng.

God fortsättning på er alla!