Dagen efter, kvällen innan....

Vaknar upp efter att ha varit på 40års fest med ett helt gäng tokiga, trevliga och glada geocachare. 

SOLEN skiner... Vi bara måste ut på en geocachingtur. Under kvällen har Herr visp diskuterat med Team Björtén en cache i Borås som vi inte loggat. Så vi hör av oss till Pia och Jonas och så va det bestämt. Vi kör ett race i Kinnarumma först, sen gör vi gemensam sak på några burkar i Borås.

Vi startar i Kinnarumma med Björténs "Runda runt Kinnarumma". 

Vad gör ni här? tycktes kreaturen undra....

Här var det halt som bara den så det gällde att vara försiktig. Men det gick bra utan några större missöden.

Det här var en fin liten sak: Undrar vem som bor här?
Jo, det gör filmburken.

Den här vackra skulpturen hade inte med cachen alls att göra, mer än att den fanns i närheten av en gömma.

 

Vidare mot Borås med Team Björtén som sällskap. Nu skulle det loggas en spännande multi: 1 room 4 2.

Första steget var redan avklarat nu skulle vi mot slutmålet. Det här är sådana cacher som tänjer lite på mina gränser: Trångt och spindlar....

Först tvekade jag lite, nä inte lite. Men va sjutton jag kommer ju aldrig att våga om jag inte övar. 

Att det var trångt var nog inte det värsta det var SPINDLARNA!!!!

Det var inga små söta saker det!

Men skam den som ger sig, jag gick in och kom ut och jag lever fortfarande. Pulsen den var dock på max!

Hur det såg ut där inne?? Det får du ta reda på själv!

Lite fin utsikt hann vi också med:

När vi nu ändå var i tok tagen så loggades även Gässen är lösa. Dom som gick förbi trodde nog dock att det var vi som hade en skruv lös.

 Men säg den geocachingtur som är helt perfekt: En DNF blev det också. Osdal-Bråt hittade vi inte trots idogt klättrande och klängande.

Sen en snabbsväng till Claes Ohlsson för några små inköp till en framtida cache.....

Örjan, den höjdrädde örnen åsså jag!

När  jag var liten läste vi en bok som hette Örjan den höjdrädde örnen. Boken handlar om den höjdrädde örnen Örjan som är så rädd att han bara vågar flyga en liten bit över marken. Om han flyger högre blir han yr i huvudet och svimmar. Hans hemliga dröm är att våga flyga högt uppe bland molnen med de andra örnarna. En kungsfågel kommer på en idé för att hjälpa honom. 

 

Örjan och jag har några likheter: Vi är höjdrädda och vi vill ändå pröva våra vingar.
När jag satte igång att skriva detta blogginlägg om min höjdskräck började jag att fundera på om jag blivit fegare med åren. Men ju mer jag funderade så insåg jag att inte ens när jag var liten tyckte jag om att klättra i klätterställningar eller träd.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag anmälde oss till ett Trädklättringsevent för nybörjare. Lars har inga problem med höjder och ville pröva på att klättra med klätterutrustning.

Men vad skulle jag där och göra?!?

Jo, men precis som Örjan vill jag ju pröva. Men vågar jag då?

Med lite darr i knäna så bestämde jag mig för att pröva. Ett inte allt för högt rep och med en uppmuntrande och stödjande instruktör på en stege vid min sida...

Nu gäller det!

Och det gick ju ganska bra, men benen var som gele efteråt. Någon logg i loggboken blir det inte tänkte jag.

  

På eventet fanns det många som liksom jag inte hade klättrat innan och alla fick vi testa. Många vågade sig upp för att signera loggboken, det gjorde självklart Lars....

Men jag tänkte att det får vara, jag har testat och är nöjd med det. Eller?

En efter en började deltagarna droppa av och snart var vi bara ett 10-tal cachare kvar.

Skulle jag inte våga?

Men varför inte?

Det är ju jättehögt! 

Men efter massor av uppmuntran och stöd beslöt jag mig för att pröva.

Jag behövde ju inte klättra hela vägen upp om jag inte ville...

Så på med selen och utrustningen.

Nu gällde det. 

Sakta men säkert började jag min resa mot loggboken. 

När jag hade en meter kvar kändes det som om det tog stopp....

Nya uppmuntrande ord från dom på marken: Det är ju inte långt kvar, du fixar det.

Men va F-N dom har ju rätt!

 Så visst fick jag med darriga händer skrivit Fru visp i loggboken.

Vägen ner kändes mycket lättare än vägen upp. Jag hade faktiskt klarat detta. Jag hade klättrat 8 meter (eller 10 om vi får säga det TessSi!)

Den känslan var fantastisk, även om benen var som gele efteråt!

Nu kommer tack-talet; ni vet när dom vinner pris på galor så brukar som tacka en hel drôs med folk för deras insatser. Så här kommer mitt tack-tal, fast detta var ett event:

Ett stort tack till Peter Glans för ditt otroliga tålamod med denna hispiga kärring!

Jag vill också tacka hejarklacken nere på backen för att ni fanns där om jag hade ramlat ner!

När jag ändå är igång så måste jag också tacka för lånet av utrustning och för att ni ordnade detta event.

Tack till min goa gubbe Lars som tog så fina kort på mig, det syns ju inte alls hur rädd jag var!

För säkerhets skull tackar jag alla andra som var med på eventet så har jag inte glömt någon.

ÄN har jag inte anmält mig till någon klätterkurs, men jag har smygtittat på lite selar och utrustning....

  

Dagen efter utmanade jag mig själv ännu en gång: Vi skulle logga en cache som låg i ett bergrum. Där fanns det STORA spindlar och det var en aning klaustrofobiskt. Men det får bli en annan blogg!

Nu ska vi ut i skogen

Idag har vädret varit så där halv bra. 
Det har regnat lite då och då.
Men lite frisk luft behöver vi få ändå.
Så ut i skogen ska vi gå
för att leta burkar små.
Vi startade ju upp denna månaden med att försöka logga en burk om dagen, men det tog slut när jag började jobba...
Men idag föll andan på och vi fick loggat två burkar. 

Vi började vid en sjö ute i skogen.
En härlig plats som säkert hade varit mycket vackrare om vädret hade varit bättre.

När vi ändå var i farten tänkte vi logga en till. Här visste vi att man kanske behövde något slags hjälpmedel. D/Tn på denna gav oss dock lite huvudbry: den var 3.0/1.5
Tror nog att det borde vara tvärs om eftersom vi såg burken redan på håll. Så om detta foto är en spoiler eller ej, det är nog upp till er att bedöma. Kanske får du ett tips om vilket hjälpmedel du kan behöva. Vi behövde en liten visp. Gör dessutom ett STORT uppehåll så du som inte vill se kan sluta läsa här: för det kommer inte mera!

31 Days of Geocaching

Vilken utmaning: Att logga minst en cache varje dag i augusti. Vår första tanke var att det här var inget för oss. Vi får numera åka ganska långt för att logga cacher och snart är semestern slut. Nix, det blir inget med det eller? Men vi kan ju i alla fall testa. Det kanske går....

1 augusti 2013
Idag hade vi lite annat att göra, men vi har ju sparat några nya burkar inte allt för långt bort. Så idag fick det bli en för årstiden lite konstig cache kanske: Snö käppar.
Mitt ute i skogen stod det snökäppar, antagligen för att markera en gräns.


2 augusti
Idag begav vi oss till Limmared för att möta upp Kinnasten och pglans. Planen var egentligen att först simma ut till Ö-sjön. Men vi beslöt oss för att spara den till vintern. Inte för att det inte hade gått att simma, men ...

Istället gav  vi oss i kast med den nya rundan: Ordspråksrundan. Den bestod av 10 st burkar och en bonus. Varje cache hade en ledtråd i form av ett ordspråk. Ger man sig in i leken får man leken tåla,därför fick vi tåla en nano. När katten är borta, dansar råttorna på bordet. Ja vad kan det vara??

Det var en trevlig runda med roliga cacher. Att vi hade trevligt sällskap gör ju inte saken sämre.
När rundan var avklarad passade det bra att äta lite Schnitzel på värdshuset. Men hoppsan där fanns ju en cache också!

När vi avslutat lunchen skildes våra vägar och vi begav oss till en multi som gett oss huvudbry tidigare: Rosenlundsvägen #1. Efter ett litet tips var vi nu gömman på spåren. Det var en riktig liten luring. Men idag var det dags att knäcka den.

3 augusti
Idag såg det lite mörkt ut. Herr visp och sonen gav sig av till Mantorp för att titta på Dragracing. Så där var det inte lönt att tro på någon logg. Ty med sig hade dom en inbiten antigeocachare....
Jag och flickorna skulle till Halmstads äventyrsland. Där var dock oddsen något bättre. Men det ena gav det andra och någon logg i Halmstad blev det inte. Vad ska vi göra då?????
Men vi måste ju handla i Svenljunga så då får det bli en liten extra sväng för att logga Sommartorpet utmed rv 27. Det var en välarbetad gömma. Så det fick bli en favoritpoäng på denna.

4 augusti
Idag fyller Albin 15 år och vi firade honom på förmiddagen och sen drog tonåringen iväg med sina kompisar.
Vi drog ut på en geocaching tur. Vi hade löst två mystar i serien Öh...va? som vi började med att logga och sen blev det ytterligare några till. Bla en riktig höjdare Old school. En öde skola som hade varit i bruk från 1958 - 1967. Nu var den helt övergiven och vi kikade in. Det kändes lite konstig att se en såpass modern skola helt öde.

5 augusti
Idag var herr visps semester slut och nu låg det lite på oss som var hemma att hitta en lämplig burk att logga. Vi hade ett ärende till Ullared och där fanns ju några cacher att logga. Så det fick bli en av Fröken Bodils cacher: 153:an. Har en bekant som loggar i Foppatofflor. Jag loggar i högklackat!

6 augusti
En liten sparad cache i Öxabäck hade vi också. Jodå, vi har flera men vi klättrar helst inte. Så idag fick Sälen ett besök. Vi tittade också på Duvhöken, men den får vi nog logga när vi druckit en Red Bull och fått vingar. Men vägen upp till Sälen var också en rejäl uppförsbacke!

7 augusti
Men vad är detta för en liten grön sak i närheten av Mjöbäck? 
Jo det var visst Overhang. 
Den har vi varit och letat efter tidigare. Men då var vi nybörjare och nu har vi ju viss erfarenhet. Så på kvällen begav vi oss dit i sällskap med Lillhaga12. Idag blev det dock napp nästan på direkten. Skönt!

8 augusti
Idag var jag lite sur på äldsta dottern som bara suttit hemma och häckat. NU får du följa med ut på en cachingtur. Så är det!det blev en tur till Håcksvik för att logga en av Kyrkrundans cacher. Men så tog vi en sväng runt Påarp och loggade två där och sen åkte vi över Kalv hem. Där kammade vi dock noll på cachen Kalv reglering. Vi letade nog inte på rätt ställe.

9 augusti
Idag fick vi med oss den minsta fröken visp ut på en tur. Det blev en sväng i trakten kring Amjörnarp och Sjötofta.  Det blev lite Ugglebo, Torp Änglasjöholm, Cafe 3, Sjötofta kyrka, Sjötofta fritid och Nytt eller gammalt? Det blev en trevlig liten tur på kvällskvisten.

10 augusti
Men hallå??? Ny cache i Mårdaklev hade publicerats i natt. 
Men hallå??? Den är ju ologgad.
Vi åker efter frukost konstaterar vi. 
Så ringer jag till Lillhaga12 i ett annat ärende. 
Har du sett att den i Mårdaklev är ologgad? säger han
Jag hämtar om fem minuter.
Så herr visp kastade i sig det sista på frukosten och gav sig av. För att ha lite koll satte jag cachen på vår watchlist. Jag har inte riktigt koll på hur lång tid det tar att åka till Mårdaklev, så när det plingar och jag ser att det är från vår watchlist så tänker jag: Attans det gick inte! Men ack så fel man kan ha. Det var ju Lillhaga12 som loggade! 
När vi sedan läser loggarna så var det nog på håret att det gick...Den fick sin STF logg bara några minuter efteråt.

11 augusti
VI VILL INTE GEOCACHA IDAG MAMMA! 
Barnen är helt överens om detta. 
Vad gör man då?
Vad ska man locka med?
Jo, då ramlar poletten ner.
Hade jag inte läst att vid en av majsangöstas cacher skulle man kunna se hjortar och strutsar.
Då blev det ett helt annat läge. Regnkläderna åkte på i rasande fart.
Och visst fick vi se strutsar! Dom är ju häftiga.

Från cachen hade vi vacker utsikt över Fagerö mosse. Synd att vädret inte var bättre, då hade nog utsikten varit ännu bättre.

Ja, nu har vi lyckats med en cachen om dagen i 11 dagar. Då är det bara 20 dagar kvar....

Glass i stora lass

Idag skulle vi åka till Veddige och vara med på ett glassevent. Men dagen till ära så skulle jag inviga min nya(begagnade) cykel. Den Rosa faran är inte direkt perfekt för geocaching så ny skulle den nya Gula blixten invigas.

 Dessutom skulle tjejerna få testa att geocacha på cykel.

Sagt och gjort nu skulle cyklarna på cykelställ och kosan styras mot Veddige. När vi gav oss av hemifrån var det inte så varmt så det var lite längre byxor på. Men i Veddige där sken solen och det var riktigt varmt.

Så in i en affär och handla lite mindre varmt till tjejerna sen bar det av runt i Veddige. Idag var det solglasögon på och vatten i massor.

Lite hann vi leka också!

Barn är bra att ha när man ska leta cacher på lekplatser. Men målet för dagen var ju inte bara cykla och cacha, det var ju det Glassevent som Team Lindfors hade ordnat.

Och glass är ju alltid gott. Vi fick också en rundtur på gården och det var trevligt.För vem kan motstå denna sötnos? Inte ens jag med koskräck.

Glass i stora lass kombinerat med en hel drôs med geocachare.

 Kan det bli så mycket bättre? Knappast.

Och så kommer dagens fråga: Kan du se cachen?

 Efter själva eventet  fortsatte vi vår geocaching tur i Veddige och totalt blev det 14 loggar. Inte illa i denna värmen. 

Och cykeln fungerade bra....Min iallafall. Ungefär 100m ifrån bilen hör vi ett poff och sen ett pyyyys. Alice fick punktering på sin cykel. Lite tur i oturen att vi var så nära bilen.

Tack till Team Lindfors för ett trevligt event!

Orientering med eller utan GPS?

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. 
Tanken var att ge vår egen cache lite omvårdnad och sen vidare mot Sätila. Omvårdnaden av vår egen gömma gick bra och tärningen är nu lite mer proffsigt utformad. Det gick inte riktigt som man tänkt sig när man limmade fast ett gångjärn med superlim...

Nu ska vi åka till Sätila. Nu börjar småvisparna knorra vi vill inte gå! Så då får man tänka om för det blir inte alltid som man tänkt sig: Vi beslutade oss istället för att ge oss i kast med en multi med orienteringstema: Multi OL (GC3VPC5).
Det är en multi i fem steg där man måste ta sig till nästa steg med hjälp av en kartbild. 
JAG är definitivt inte bra på att orientera med karta och kompass så hur skulle det här gå? Tur att man har en orienterare i familjen (även om det var några år sedan han var ute och orienterade).

Vi parkerade lite fint vid parkeringskoordinaterna och gav oss av mot första steget.

 För att inte spoila för mycket kommer jag inte att lägga ut några av bilderna i burkarna!

Herr visp in action med en av småvisparna för att visa vart vi ska gå.

Vi hittade också lite gamla gränsmarkeringar och bredvid en lite nyare variant. Tycker nog att den gamla var finare. När alla stegen var avklarade och vi skulle vidare till själva loggboken lyckades lillvispen trampa ner i det enda surhålet i hela skogen. Gegga ända upp till knäna. 

Och vad händer då?
Jo, skrik och panik. Tårar och tandgnissel.
Men jag och lillvispen gick till bilen och skickade iväg herr visp och den andra lilla vispen till slutgömman.

Detta var en toppen fin multi som varmt rekommenderas!
Hittade denna lilla seriestrip på nätet och den tyckte jag var kul. Orienterare påminner lite om geocachare, eller?

Ska kanske tillägga att med vår vanliga tur så kom det givetvis nya cacher i......

Gissa!

JO, I SÄTILA.