Glass i stora lass

Idag skulle vi åka till Veddige och vara med på ett glassevent. Men dagen till ära så skulle jag inviga min nya(begagnade) cykel. Den Rosa faran är inte direkt perfekt för geocaching så ny skulle den nya Gula blixten invigas.

 Dessutom skulle tjejerna få testa att geocacha på cykel.

Sagt och gjort nu skulle cyklarna på cykelställ och kosan styras mot Veddige. När vi gav oss av hemifrån var det inte så varmt så det var lite längre byxor på. Men i Veddige där sken solen och det var riktigt varmt.

Så in i en affär och handla lite mindre varmt till tjejerna sen bar det av runt i Veddige. Idag var det solglasögon på och vatten i massor.

Lite hann vi leka också!

Barn är bra att ha när man ska leta cacher på lekplatser. Men målet för dagen var ju inte bara cykla och cacha, det var ju det Glassevent som Team Lindfors hade ordnat.

Och glass är ju alltid gott. Vi fick också en rundtur på gården och det var trevligt.För vem kan motstå denna sötnos? Inte ens jag med koskräck.

Glass i stora lass kombinerat med en hel drôs med geocachare.

 Kan det bli så mycket bättre? Knappast.

Och så kommer dagens fråga: Kan du se cachen?

 Efter själva eventet  fortsatte vi vår geocaching tur i Veddige och totalt blev det 14 loggar. Inte illa i denna värmen. 

Och cykeln fungerade bra....Min iallafall. Ungefär 100m ifrån bilen hör vi ett poff och sen ett pyyyys. Alice fick punktering på sin cykel. Lite tur i oturen att vi var så nära bilen.

Tack till Team Lindfors för ett trevligt event!

Orientering med eller utan GPS?

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. 
Tanken var att ge vår egen cache lite omvårdnad och sen vidare mot Sätila. Omvårdnaden av vår egen gömma gick bra och tärningen är nu lite mer proffsigt utformad. Det gick inte riktigt som man tänkt sig när man limmade fast ett gångjärn med superlim...

Nu ska vi åka till Sätila. Nu börjar småvisparna knorra vi vill inte gå! Så då får man tänka om för det blir inte alltid som man tänkt sig: Vi beslutade oss istället för att ge oss i kast med en multi med orienteringstema: Multi OL (GC3VPC5).
Det är en multi i fem steg där man måste ta sig till nästa steg med hjälp av en kartbild. 
JAG är definitivt inte bra på att orientera med karta och kompass så hur skulle det här gå? Tur att man har en orienterare i familjen (även om det var några år sedan han var ute och orienterade).

Vi parkerade lite fint vid parkeringskoordinaterna och gav oss av mot första steget.

 För att inte spoila för mycket kommer jag inte att lägga ut några av bilderna i burkarna!

Herr visp in action med en av småvisparna för att visa vart vi ska gå.

Vi hittade också lite gamla gränsmarkeringar och bredvid en lite nyare variant. Tycker nog att den gamla var finare. När alla stegen var avklarade och vi skulle vidare till själva loggboken lyckades lillvispen trampa ner i det enda surhålet i hela skogen. Gegga ända upp till knäna. 

Och vad händer då?
Jo, skrik och panik. Tårar och tandgnissel.
Men jag och lillvispen gick till bilen och skickade iväg herr visp och den andra lilla vispen till slutgömman.

Detta var en toppen fin multi som varmt rekommenderas!
Hittade denna lilla seriestrip på nätet och den tyckte jag var kul. Orienterare påminner lite om geocachare, eller?

Ska kanske tillägga att med vår vanliga tur så kom det givetvis nya cacher i......

Gissa!

JO, I SÄTILA.

Döda Fallet i Yngeredfors

Dagens geocaching mål: Att logga en cache, bara för att logga. Inte på väg hem eller bort. Helst en lite häftig och spännande plats, och det blev det med råge.
Den här cachen hade vi spanat på ett tag och vi hade hört att platsen var häftig och spännande.
Tillsammans med Lillhaga12 gav vi oss av på eftermiddagen mot Ullareds trakten, eller nått åt det hållet. Fru visp har ju som sagt inte alltid koll på vart vi ska åka, eller köra. Höger och vänster är inte heller alltid så lätt.
Men in på små vägar och visst hittade vi fram... Vi hade läst tidigare loggar och förstod att det var av yttersta vikt att man kom på rätt sida ån.

Dessa skyltar gjorde ju inte att platsen blev mindre spännande. Men man kan ju inte låta bli att undra lite. Skyltarna såg nya ut, men undrar jag när det forsade vatten över själva damm konstruktionen.

Burken hittades nästan direkt, men sen ville vi ju självklart utforska den spännande platsen.

Jag är ju ingen lysande fotograf, men jag kom hem med ca 50 bilder....
Inga av mina bilder kan dock riktigt beskriva känslan av att vandra omkring i det gamla kraftverksområdet.

Skyltarna gjorde ju också att man nästan gick lite och lyssnade, TÄNK om dom släpper på vatten...
Fast det kändes väl inte så troligt.

 

Här kunde man också se spår av en svunnen tid....

Här fanns rejäla "bultar"

Här hade vi kunnat gå hur länge som helst och fundera på hur det såg ut när det fanns ett kraftverk här.
Ett vackert vattenfall...

 

Här forsade det vatten i alla (vatten)fall.

  

 Här har det nog forsat vatten en gång...

 

Nu när jag har lagt upp en massa vackra foton av stenhårda saker, så kommer denna "sak". Alldeles livs levande larv.

 

Har du inte varit här så är det väl värt ett besök. 

Ska du logga burken? 

Se då till att du kommer från "rätt" håll!