Äntligen är det sportlov!

Sportlov är vi ju inte alla förunnade att ha. Det är dock ett av de få privilegium som en hårt arbetande lärare har... Nu vaknar nog många till liv och börjar påpeka alla de andra loven vi har, men dom har vi (enligt min mening) sannerligen förtjänat! Tyck vad du vill, men om du tror att det är sååå mycket ledigt så välkommen att byta jobb!
Nog om detta...
Jag hade ju förstås planerat att cacha massor på lovet. Men barnen ville nått helt annat. En underhållsrunda på Näset blev det dock. Fast där kan man nog gå hur många underhållsrundor som helst, för det är ju så fint där!
Men en liten runda med loggar blev det...Eller liten? Om man räknar loggar i förhållande till resväg, så blev det en liten. Men om man räkar i förhållande till hur trevligt det var så var det en stor runda. Allt ligger ju betraktarens ögon.
På fredagen hade herr visp tagit ledigt från jobbet för att åka på en cachingtripp med familjen.
Vi hade planerat att åka till Stenungsund!

Nu var ju inte vi där för att vara med på nått pröva på event utan för det lite senare eventet; Sportlovsgrill. Vi passade ju förstås på att logga några gömmor innan eventet.

Dagen började dock med ett besök på Geocachen.se där vi inhandlade en liten gömma som ska placeras ut. Nu tror ni nog att det kommer en ny, men så är inte fallet med denna gömma. Den ska ersätta en något olycksdrabbad cache.

När vi shoppat klart var alla cachingsugna.

Och det började bra! EN chirp... Vår första loggade chirp. Det kan ju verka lite konstigt, men vi har inte loggat någon chirp tidigare, vi äger bara en. Denna chirp visade sig också innehålla en liten specialare, vad vill vi inte avslöja!

Men om (eller NÄR) du besöker geocachen så förstår du nog!

Men eftersom vi hade lite tid över innan eventet passade vi på att logga några till. Innan vi åkte kollade jag som hastigast på några mystar. Eftersom jag hade varit så upptagen med att ha lov så hade jag inte löst några hemma, men det fanns ju några att lösa på plats...

Där fanns en som hette Gammelgården, (GC3BE2G), en myst där man fick använda sig av bäring och sikta och kör funktionen i GPSen. Genast gick tankarna: HUR mycket fel blir det om man går 1 grad fel... Men det behövde vi ju inte oroa oss för. Cachen hittades precis där man kunde ana.

Lite nervös var man dock. Vattnet såg kallt ut samtidigt som det var lite spännande att titta ner i det öppna vattnet.
-Men hallå mamma, vilken häftig bro! Kan vi inte åka över den!
Jodå, vad gör man inte för sina barn. Kanske ska tillägga att det fanns några cacher där. Men först får vi ha i oss lite mat.

Men vi kan ju inte ödsla någon tid, så medan vi åt passade Alice på att kolla GPSen. Men sedan gav vi oss av mot Tjörnbron. Här fanns det ju både lite enklare och svårare cacher, men idag tog vi den enkla, eller?

Trots att vädret inte var det bästa så är det en mäktig bro!

Att hitta den "lätta" cachen var dock ganska snårigt och den var ju inte riktigt där vi trodde att den skulle vara. Men då får man vispa till lite och så hittar men den. Även om man fastnar i snåret med håret!

Geocaching har något för alla:

I Stenungsund fanns det även en powertrail, men den sparade vi till nästa besök. Det får nog bli en vacker sommardag!

Här i city fanns det också några fina konstverk och vi är ju så kulturella att de måste besökas. Eller?

En snabbsväng förbi ICA fick det också bli, men inte för att handla, utan för att logga. I Stenungsund finns det nämligen en staffettcache som heter ICA. Två cacher i den här serien hann vi med. I Stenungsund verkar man vara förtjusta i stafetter, en kul ide tycker jag. Den som FTFar ska lägga ut en ny inom en rimlig tid. Nästan som Geocaching sjuhärads julkalender.

Barnen börjar tröttna och vill grilla, tur att vi börjar närma oss event dags. Detta är också småvisparnas första egna event logg! De blev dessutom lite småförjusta i en viss bil.

Det kanske blir lite trångt om alla ska med, tre barn och två vuxna, tillsammans med all geocachingutrustning. Men visst är den cool. TBn på taket var ju inte heller så tokig tycker småvisparna. Vår är för liten!

Men äntligen var det event dags och tjejerna fick signera sin första eventlogg! Efter en grillad korv så bar det av. Vi som inte hade pling i telefonen fick koordinater på en lapp. Vi gjorde oss inte någon större brådska ut på jakten på eventcacherna. På vägen till bilen träffade vi en geocachare "hemmifrån", Mr Sporrong. Vi gjorde sällskap ut på caching jakten. Inga FTFer, men det var kul ändå. De andra hade nog visst övertag med sin lokalkännedom.

Men något som inte är någon större skillnad på är ju att man ska stigen till cachen också! Något som vid några tillfällen fick erfara. Men nästa gång så tar vi stigen, eller?

Givetvis lyckades en av tjejerna byta till sig en fin "bytis".

-Åh, så orättvist.

Men se Dottan hade fortfarande öppet och en till kunde inhandlas. Dessutom byta till en "finare" färg.

GISSA VILKEN?

Nöjda och trötta begav vi oss sedan hemåt.

Tack Dottan för ett mycket trevligt event! 

Geocaching med snubblare och småvispar

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Ja, nu har det varit kallt länge så nu vågar även den fege sig ut på isen.
Idag tänkte vi gå en tur på sjön för att kolla till vår ö-multi.
Med oss på turen fick vi med oss snubblarna(dvs svärisarna) och våra tjejer som numera loggar under nicket småvisparna.

Man kan ju lungt säga att det är viss skillnad från när vi var här senast. Då var det varmt och skönt och vi tog oss hit med båt. Idag åkte tjejerna skridskor och kylan bet i kinderna.
Snubblarna och småvisparna fick sköta markarbetet och vi fick chansen att göra en liten koll att allt var ok med vår multi.

När vi hade promenerat över isen så tyckte vi alla att det var läge för en fika. Skridskorna började kännas lite trånga och kalla. Så en värmande fika var på sin plats. Varm choklad och bulle är inte dumt efter en kylig promenad.

Med vinden i ryggen gick vi sedan med lätta steg mot stranden och den kalla bilen.
Men vissa av oss var inte riktig nöjda. Det finns ju en ö-cache inte allt för långt bort. En som stöter ögat lite när man slår på GPSen där hemma: FISKE(O)LYCKA.
Så vidare mot Myrsloksland, eller kanske är det vispensrike? Ty, snurrigt heter visst en cache i vispens ägo som inte ligger allt för långt bort från Farssjön, med tillhörande cache. Och den har vispen har FTF på. 

När vi kom fram till sjön kunde vi tydligt höra svischandet från vindkraftverket, det var bara ett som snurrade idag.

Tjejerna som hade gått en bra bit hade bytt skridskor mot pulka, men det var tungt att dra i snön.

Vinden friskade i och det bet ordentligt i kinderna....Nån har simmat ut till ön, det kändes inte som nått bra alternativ idag. Det gjorde inte FTFens gummibåt heller.

 Medan vi loggade cachen passade flickorna på att åka pulka ner på isen.

Undrar om CO med fru ristat in det här tro?

På väg tillbaks tittade faktiskt solen fram....





Dfs Toarparundan

Idag ska vi verkligen ut på en långpromenad: Vi ska åka till Dalsjöfors och promenera Toarparundan. Eftersom den är ganska lång tänkte vi inte ha barnen med oss...
Men se den stora tösen ville gå med. Rundan är lite över en mil, men visst hon har gjort det förrut! Och dagen till ära skall hon få logga under eget nick: småvisparna. Tanken är att flickorna ska få använda detta när dom är med och cachar. Tonåringen har ju ett eget han med. Inte för att han är nån vidare aktiv cachare, här kan vi nog använda orden den ofrivillige cacharen.

Idag skulle vi möta upp Henrik med fru och dotter (JFH63), och Camilla (#CAJH#) 
samt en mugglarkompis som heter Peter.
Men oj, det rimmade ju!

Upp i ottan och ladda ryggsäckarna med vatten, kaffe, grill, korv och allt därtill. Givetvis nyladdade batterier.

Första problemet dök upp direkt:

Var ska vi parkera?

Men det löste sig ju fint.

Sen var det bara att ge sig ut på spåret. Det var lite småkallt men det var uppehåll och stundtals tittade solen fram.

När ska vi dricka kaffe?

Givetvis måste vi ha 11-kaffe. Det passade perfekt när i skulle lösa den första av rundans tre klurigheter.

Efter en kort stunds pysslande kunde vi finna svaret på gåtan.

Vidare mot nya cacher och utmaningar.
Vad är detta då?
Här och där ute i skogen fanns det små vita tussar...
Spännande, vad kan det vara? Kunde givetvis inte låta bli att klämma, känna och undersöka.
Det var frost?!?!

Jodå, det var en speciell sorts frost. Den kallas "Änglahår" men heter egentligen Pipkrake.
Enligt SMHI är Pipkrake den isbildning, som uppstår i fuktig ytjord vid omväxlande tö och frost.

Yttemperaturen på marken kan lätt falla till under noll medan både luften en bit upp och jorden en bit ner har plusgrader.
Fukt från den varmare underliggande jorden kan då bilda iskristaller i markytan. Dessa isnålar kan luckra upp ytjorden när de växer till. De blir sällan större än några cm.
Pipkrake skiljer sig alltså från frost som innebär att fukt från luften fryser (deponeras) på markytan.

En stund senare börja det suga i magen och det var dags att grilla. Vi hade läst i cachebeskrivningen till rundan att det skulle finnas en grillplats mellan cache nr 9 och 10. Perfekt. Där fanns också en trevlig multi där vi fick visa att vi var rätt orienterade på jorden. Och det får man väl anta att vi var eftersom vi lyckades lösa denna medan grillen fick fin glöd.

Medan vi satt och grillade kom det ett gäng mountainbike cyklister. Men dom verkade inte riktigt veta hur jorden var orienterad, men vi fick ialla fall en mycket klar bild av var Målsryd och Dalsjöfors låg.

Mätta och belåtna gav vi oss av mot nya mål, fler cacher. Två av de återstående cacherna innehöll ledtrådar till bonusen. Den ena var en sån som man bara vill hitta. En eletrisk koppling: Inte så vanligt att hitta i skogen och jag har bara sett såna på FAD.

Den tredje och sista fick vi lite hjälp från ovan, eller snarare tidigare cachare. Den fattade vi inte vad vi skulle göra med, men när vi tänkte till så var den ju faktisk redan löst...Inte undra på att vi inte fattade vad vi skulle göra!

Efter dryga milen nådde vi målet, nästan. Vid parkeringen hade vi en spöklik gammal skola som givetvis hade sin egen cache. Den kunde vi ju inte missa.

Åsså bonusen. Men nu började det skymma! Men vi kan ju inte åka utan att ha loggat bonusen. Och som välutrustade cachare vi är så var det bara fram med pannlampor och ficklampor. Men här kan vi äl säga att stigen i det närmsta var obefintlig. Men uppåt och frammåt. Och vips så var burken framme.
På väg ner kunde vi se Dalsjöfors by Night och på himlen svävade rislyktor.

Vilken vacker avslutning på dagen.

Det blev 23 loggade cacher i ett fantastiskt trevligt sällskap.

God jul, God jul, det är inte snö som faller...

Regn, regn, regn...

Usch, usch, usch.

Men på med kläderna och ut och cacha lite.

Dagens mål var att logga några i 7häradsjuls julkalender.

Så in i bilen med utrustning och barn. Vi börjar i Fristad.

Redan i Svenljunga börjar det:

-Är det långt kvar?

- Det är en bit, vi ska först till Borås. Suck tänker jag, inte redan...

Men med en rejäl godispåse, för det är ju lördag, så går allt.

Första målet var en fågel, nämligen Domherren. Visste ni förresten att enligt Småländsk folktro är det ett säkert tecken på snö inom tre dagar, när domherren på senhösten kommer till bebyggelse och äter av trädens knoppar. Ja, och snö det var det.

Väl ute i terrängen kunde vi finna denna trevlig gömma. Tänkte inte göra en spoiler, men eftersom den redan finns i loggarna så kanske det inte gör nått?!? Och vem vill inte dela med sig när man hittar en sån här fantastisk "burk".

När vi nu är inne på det juliga spåret tänker vi fortsätta med den sista cachen som släpptes.

Och vad kan den heta tro? Jo, julafton. För det var ju då den släpptes.

Var ska vi parkera då???

På köpet fick vi en (v)ändhållplats logg...

Sen var det bara att halka in i skogen...IGEN!

Ungar som far och flyger: Var är burken då? Tur att herr visp har bättre koll....

- Den var fin mamma, den måste ju få favoritpoäng. Snälla mamma.

Jodå, vi är frikostiga med favoritpoäng när cacherna ser ut så här. Vi gillar ju dessutom jul!

Nu har vi avverkat två julcacher och delat ut favoritpoäng till alla.

Hur ska detta gå? Tänk om alla är lika bra? Har vi favorit poäng så det räcker?

Vidare till Staffan och hans Luciatåg. Han var dock lite ensam. Luciatåget hade nog dragt vidare till nån annan cache. Tur att vi gjorde ett besök då!

Nästa hållplats blev ett lite udda mål: Ett sopberg!

Parkeringen vid cachen var milt uttryckt glashal. Här hade CO inte sopat banan åt oss och inte hade han grusat heller.

Men en sak var säker, det var bara att följa spåren.Så här kunde vi ta stigen både till och från cachen.

Väl framme vid nollan skulle vi leta, men den ena lillvispen var lite sur och gick på en egen upptäcksfärd. Det är ju då man kan hitta lite annat än burkar.

Vi som har åldern inne minns dock en annan typ av sopberg, eller Skräphög. Jag älskade Fragglarna. Min favorit hette Vips. Nä det var inget stavfel.

Men även detta sopberg gömde en gyllene skatt:

När man cachar med barnen märker man definitivt när det är nog. Och det var det NU!

-Men en lite reflexcache bara, snälla???

-Jodå, det går bra bara det inhandlas en nyårsklänning först.

Och så får det bli.

Så en Julstjärna passar bra, den ligger ju ändå på väg hem.

Men om man nu trodde att det skulle bli enkelt så trodde man HELT fel:

Här lärde vi oss en läxa! Kör aldrig efter GPSen. Gå på magkänsla...
En mycket brant och spegelblank backe höll på att få fru visp att parkera bilen och gå hem.
Och det visade sig inte ens vara rätt väg...Grymt sa julgrisen.
Men när vi sen tog rätt väg och hamnade på en bra parkeringsplats hittade vi spår efter andra cachare!

Nu in i mörkret. Mega ficklampan på och nu hade småvisparna fått upp farten.
In i skogen, hur vet vi att vi har kommit till slutet?
Ingen aning bara att hänga på tjejerna.
Men när vi nådde målet så kan man nog lungt säga att man visste att man var där.

Inte heller vi kunde låta bli att lämna spår efter oss...Eftersom vi är gamla och mossiga så: vispen was here

För att fortsätta den mossiga banan: I'll be back!!!!

 

Ösregn i december

Efter regn kommer solsken.
Nej, efter snöstorm kommer det regn. Det stämmer bättre just nu.
Efter soffhäng och julfirande med föräldrar och övrig släkt infann sig caching abstinensen.
VILL ut och cacha. NU!

Våra geocaching vänner hade löst en letterbox inte långt hemifrån, grattis till FTFen! Men vi hade inte varit med från starten och kände inte att vi ville hoppa på mitt i.
Så vad gör vi då?
Jag kände lite att vi behövde motionera det som finns innanför pannbenet....Det fick bli en liten luring med nummret 3.
Torestorp, dit hittar vi utan GPS. Hoppas bara att det inte är allt för halt på småvägarna.

Men det gick ju bra att ta sig dit. Sen började utmaningen.

Denna vackra vy mötte oss när vi hade parkerat, då hade vi ännu inte insett utmaningen....

Vi försöker ju alltid ha barnen med när vi cachar, så ibland får man tänka på säkerheten lite extra. Det behövdes verkligen här. Men det finns ju alltid en lösning eller en väg runt problemet. Ingenting är omöjligt!

Det duggregnade lite och men vad gör det, man blir ju bara lite blöt. Men det blev inte lite blött. Jag blev genomblöt.

CO hade ju sagt att det fanns redskap att tillgå, ett som han hade placerat ut och ett naturligt. Och efter en liten stund insåg vi villka det var....

Ja, den luringen löste vi med en räv bakom örat och genom att använda det som fanns innanför pannbenet.

Hungriga och blöta åkte vi hem för att få i oss lite julmatsrester. Sill och Jansson. Men cachingsuget gick ju inte över. Det finns ju en reflexcache som vi spanat länge på.

Snabbt meddelande till en geocaching kompis.

-Ska du med?

-Jodå det skulle han.

Så tillbaks till Öxabäck.

Cachen skulle visst vara lite läskig. Ca(t)che me if you dare.... Ta mig om du vågar. Den här har vi gjort ett försök på förut, men då ville småvisparna inte vara med.
Men nu i sällskap med JFH63 gick det lite bättre.
Regnet duggade tätt och vägen låg blank som en spegel. Det var nästan svårt att ta sig fram.
Och då kan man ju undra vad man håller på med....

Men när man har fått upp ångan och reflexerna i skogen gnistra och glimma då spelar det ingen roll om det regnar.
Så här i juletider när man tröttnat på julskinkan är det skönt att lämna tvsoffan för en promenad i skogen.

Och det gick hit och dit. Tur att man har GPS så att man hittar tillbaks i mörkret och inte halkar ner i diket...

Vissa tekniska hjälpmedel behövdes för att logga denna, och hemma hade det bara krånglat. Men ute i skogen fungerade det klockrent. Vilken tur!

Efter att vi hade halkat runt en stund och letat efter glimmande reflexer kunde vi skriva en kråka i loggboken medan cacheowner förmodligen stod i fönstret och tittade på våra ficklampor i mörka skogen.

Kan ju säga så här att det fanns mer bilder som var mycket bättre, men man vill ju inte förstöra nöjet för er som inte har loggat denna.

Så på två loggade cacher denna dag så har vispen delat ut två favoritpoäng.

God fortsättning på er alla!



Juläpplet i skogen

Pling! Usch, vad är klockan. Tyst med dig telefonen!
Men just det, det skulle ju komma en ny cachen i julkalendern. I Mårdaklev.Men det är ju så skönt och varmt i sängen och flickorna sover ju än. Sneglar på termometern. Bara -7 grader, men jag hör ju att det blåser. Burr!
Kliver motvilligt upp och plockar fram frukost, här ska det vara en stadig helgfrukost i lugn och ro.
Tänder andra ljuset! Nu är det inte långt kvar till jul...

Efter frukost skulle herr visp ge sig på vår varmvattenberedare och se om han kunde fixa till den....
Vilket betyder att han stänger av vattnet. Så vad ska vi då göra. Ja svaret på den frågan är väl inte så svårt. Vi åker till Mårdaklev. Ja ialla fall jag. Eller? För först vill ingen med och sen ska båda flickorna med.Så på med varma kläder och in i bilen med stora tjejen som kartläsare, något hon har blivit ganska bra på efter ett antal FTFjakter.
När vi närmar oss Mårdaklev plingar GPSen till:
-Va är vi redan framme? Har jag sett så fel på kartan.
-NEJ låg batteri spänning!! informerar min CO driver.
-Har vi extra med oss tro? Åh, så orutinerat suckar jag.
Men vi kör på, vi får väl hoppas på täckning på telefonen....

Vi närmar oss cachen. Men var ska vi parkera? Jodå, här blir bra.
På med vantar, mössa och halsduk.
Finns det några fotspår i snön måntro? Nä, bara harspår.

Snabbt kunde tjejerna lokalisera cachen och med frusa fingrar fick vi plitat dit vispen i den tomma loggboken.

Ja, det gick ju bra. Nu ska vi ju bara skicka in våran logg. LITE kallt om händerna var det så det fick bli en kort logg som redigerades på hemmaplan. 

Nu när vi hade fått upp ångan passade vi på att logga Östdanmark 3 också. Inte heller den ställde till några problem. Men hinten granplantering vid Maa kändes ju lite jobbig... Framför allt när man möts av denna syn:

Men cachen hittades på mycket fina koordinater trots all snö. Nu åker vi hem!

Det är inte bara Alfons som säger:

-Jag ska bara...Det gör även jag.

-Jag ska bara kolla till Moroten på vägen hem och se hur hon klarar vintern.

Kan ju tala om att moroten mådde fint men blasten hade vissnat i kylan.

Ha en mysig andra advent och klä på er bra om ni ska ut i kylan!