FTFjakt med en liten geocachare

Att geocacha med barn kan ju vara lite speciellt.  Man får ju tänka lite längre än om man själv ska ut en sväng. Idag var jag och Alva, 7 månader, ute på FTFjakt och så här gick det:

Spöket vid cementfabriken GC5MH3F

{*FTF*} @ 09:46
EN T5a, nähä du det åker jag inte på. Jag är ju höjdrädd...
Men man kanske kunde spana lite?
Åker du? undrar herr visp.
Nä, det är ju en T5a.
Men gubben visste väl vilken knapp han tryckte på: KLART att jag åker!
Det är ju inte säkert att det blir någon logg, men ändå.
Att geocacha med en 7 månaders tjej är inte alltid enkelt.
 

Packningen blir enorm:
Barnvagn, kanske kan guldklimpen placeras i vagnen en bit i från och sova
Bärsele, kan behövas om det blir liten bit att gå och terrängen inte tillåter barnvagn
Skötväska, om det behövs ett blöjbyte
Geocachingväska, allt det vanliga ni vet
Stege, det är ju en T5
Fiskespö, kan vara bra
In med allt detta i geocachingbilen....
Väl på plats sprack planeringen med att gullungen skulle kunna sova i vagnen; hon är klarvaken!
På med bärselen och i väg för att reka.
Inser vad som behövs till första steget.
Tillbaks till bilen för att hämta det som behövs och sedan åter till cachen.
Flera bilar passerar på vägen och jag tänker att snart kommer det någon mer.
Men inte, vi är helt själva.
Första steget gick ju ganska bra, men nästa kanske är svårare.
Visst var det svårare, i alla fall för mig med en liten tjej på magen.
Men hej hopp! Det gick ju vägen. Trevligt!
Nöjda och glada återvänder vi med alla grejer till bilen.
Solen skiner och fåglarna kvittrar. Livet är gott att leva!

Givetvis har gullungen ett eget nick: Alva14. Men hon får bara logga event...

Logg nr 2000

Nu skulle det äntligen ske. Logg nummer 2000!
Vi hade funderat på om vi skulle bara logga vidare eller välja en speciell cache.
En FTF eller nån klurig myst?
Så dök då denna gömma upp; MajsanGöstas Skattkammare

Vi hade läst vad Yngve Myrslok skrivit i sin note och sen i sin logg. 
Den passar utmärkt. Jag hade en magkänsla vad det kunde vara och se det var alldeles rätt. 
Fast att den skulle vara SÅ elak det hade jag nog inte kunnat föreställa mig.
Sagt och gjort vi åkte dit, utrustade med det vi trodde skulle behövas....
Efter att ha rekat och studerat gömman dök CO upp och vi fick en trevlig pratstund. 

Vi insåg att att innan vi löst problemet skulle det bli mörkt. Vi ville ju självklart återställa gömman så som vi hittat den och det skulle vi inte hinna. 
Vi beslöt oss för att helt enkelt vänta. 
Så idag lördag beslöt vi oss för att NU kör vi!
Vi hade lånat en liten grej som kanske kunde vara till viss vägledning i själva arbetet med att få fram gömman. Efter att vi samarbetat, uppfunnit och trixat kunde vi i alla fall signera loggboken och fira cache nr 2000.
Så vill man ju också skriva en fin liten logg:

Den här valde vi att besöka 
för att loggarna till 2000 öka.
Att den var en luring det hade vi förstått
av de loggar den hade fått.
Det var inte så dumt att åka dit och reka
ja det kan vi säga utan att tveka.
Utrustade till tänderna 
ja vi hade det mesta i händerna.
Såna här cacher stöter man in inte ofta på
men det finns ju några få.
Vi visste nog vad vi behövde för att få gömman ut
och se det lyckades tillslut.
Gömman var elak och kul
den var inte gul.
Så nu när den vårt nick i boken fått
har vi 2000 loggar nått.
En favoritpoäng den givetvis ska få,
tyvärr kan man inte ge den två!

Tack till majsangösta för en trevlig gömma,
om nästa vi redan börjat drömma....

Nu är det vidare mot nästa mål: Att fylla matrisen!

Blogga? Va, det har jag inte tid med.....

Augusti månads geocaching utmaning "The 7 souvenirs of August" kändes som en jätteutmaning för oss. Vi väntade vårt fjärde barn och jag kände mig allt annat än upplagd för att cacha. Men visst det borde gå.

Det största "problemet" var ju om det skulle finnas något event som passade in med den nya familjemedlemmens ankomst.

En vacker lördag begav vi oss så till Falkenberg för att logga  en Earthcache, en multi, och en letterbox. Vi visste att det var ett event i Falkenberg på kvällen men det hade vi tyvärr inte möjlighet att vara med på. Man kan ju inte få allt.

Vi hade rekat i förväg vilka cacher vi skulle logga. Vi började med Earthcachen. Vi hade inte loggat cachen Glomstenen så den fick det bli. Ute i Glommen blåste det varma härliga vindar och Glomstenen stod där så majestätiskt. Frågorna hade vi i förväg kollat på och läst på en del. Astrid (ena halvan av småvisparna) tyckte att stenen var häftig.

Japp, där satt den första souveniren.

Det verkade som om de cacher vi valt ut kretsade kring någon slags sten. Nästa cache som var en multi som hette Stomma kulle. En trevlig cache som resulterade i en trevlig promenad i området kring Stafsinge kyrka och en riktigt häftig Bautasten.

Så ännu en bild med en sten och två glada geocachare. Nja nästan. Precis när de ställt upp sig så kom det en vindpust så de fick sand i ögonen....

Så var nästa souvenir fixad.

Nu började vi alla att bli rejält hungriga och dagens belöning/muta var ju att få äta pizza. Så det var bara att ge sig av till "Ännu en pizzeria" som ligger mitt inne i Falkenberg och det var verkligen toppen goda pizzor. När vi satt och åt började regnet falla och då begav vi oss hemåt. De andra cacherna skulle vi nog fixa ändå.

Så dagen efter gav vi oss åter ut på jakt. I Fristad denna gången. För fanns en Letterbox. Vi hade dessutom löst några mystar. Så fick det alltså bli.

Vi startade med letterboxen: Soldatens Letterbox. Det blev en trevlig promenad i vacker natur där vi dessutom fick tillfälle att använda bäring för att nå vårt mål.

När vi stämplat i boken kunde vi också bocka av nästa souvenir. 

En liten trad klämde vi in och sen var det dags att logga en liten myst. Det fick bli en av Sällskapsresan mystarna: Snowroller

Den hade vi löst tillsammans med småvisparna som tyckte det var en mycket rolig film. 

Så var det då klart. Bara eventcachen kvar.... Undrar hur det skulle gå? Vi hade ju planerat att gå på Kräftskiva @Casa del myrslok, tredje sommaren. Men allt berodde ju på när den "lilla" planerade att anlända. Detta blev vi dock varse dagen efter. För strax efter åtta såg Alva dagens ljus.

Så det var ju bara till att ladda barnvagnen, utrusta den nya familjemedlemmen med ett eget nick och gå på kräftskiva.

Kräftskivan var som vanligt (ja, det är ju tredje sommaren så det är ju tradition) mycket trevlig. Samtidigt passades det på att fira att den ena halvan av CO för eventet fyllt 40 år. Man kan ju tro att eventet var i Torestorp, men då har man kört vilse. 

Maten var inte bara god, den var vacker också.

Alva hon är ju inte direkt nån partypingla, utan tyckte det var rätt skönt att sova.

Japp och när augusti månad var slut hade vi faktiskt lyckats få ihop alla souvenirerna och fick även den sjunde och sista... 

Congrats! You're locked in as 36362 out of the 69585 geocachers around the world to earn the Achiever souvenir to date. Considering that there are millions of geocachers worldwide, that’s pretty awesome!

Inte precis topp 10, men vi fick ju högvinsten ändå. 

En underbar dotter!

April, april.... Men det är ju bara mars ännu, eller?

Helgen inleddes med några smärre katastrofer: Först skar jag mig i fingret och sen stukade jag foten på en FTFjakt. Sen startade inte bilen.....Så hur ska det här gå? 

Kanske ska vi nämna att det finns ljusglimtar: tre FTFer och så skiner ju faktiskt solen!

Men när vi skulle gå upp idag var jag kanske inte så positiv: en tjuv hade ju varit framme och snott en timmes sömn. Men det är väl inte utan att det är trevligt att vi går mot ljusare tider...

Det är ju inte bara gömmor som behöver en vårstädning ty det som göms i snö kommer fram i tö. Så idag bara det av till Göteborg och herr visps hemtrakter för ett CITOevent.

Nu ska vi städa!

Väl förberedda med geocachingväska och ett glatt humör gav vi oss av. 

Något lite småtrötta kanske....

Väl på plats möttes vi av den svenske kocken vid namn Lars. 

Kan det bli mer svenskt?

Bör väl tillägga att denne svenske kock var betydligt lättare att förstå än kocken i mupparna!

Försedda med handskar, påsar och plock gav vi oss ut för att plocka upp skräp. Kanske loggades det en burk eller två också....

Vi hittade en madrass och en massa småskräp.
 Men även denna T5a.

När man plockat en så här svår gömma kan man ju bli lite trött och då kan man passa på att vila på en liten bänk i solskenet.

När vi städat klart hade kocken fixat Sveriges godaste ärtsoppa. Det vill jag lova! Sen var det lottdragning och cachesläpp. Vi loggade inte några av de nya gömmorna, dom sparar vi till senare. För det var inte sista besöket i dessa trakter. Vi får väl kolla på lite mystar till nästa tur.

Efter eventet tog vi en liten sväng i Delsjön. Vi tyckte att det skulle bli trevligt med en liten promenad i det vackra vädret. Vi började med att besöka denna häftiga mast. 

Det var verkligen en upplevelse.

Efter besöket vid masten tog vi en spontan promenad i området. Eftersom vi inte planerat nått så hade vi inga cacher i GPSen så det blev väl inte den mest strukturerade runda kanske.

 

Men några loggar blev det ändå.

Naturen här vid Brudarmossen visade tydliga spår av skogsbrand och det såg lite spöklikt ut. 

Det är häftigt att se hur naturen överlever även sådana här "katastrofer".

När vi närmade oss slutet av vår tur klättrade vi ända upp på Brudaremossens topp för att logga en av Halléns cacher. Vi passade på att fika lite och beundra utsikten. Vi kan väl säga att man hade önskat att skidliften hade fungerat för det var en jobbig backe! 

Det gick fortare ner!

Tack till MPLL för ett jättetrevligt event! 

We´ll be back!

Nästa helg är det nytt event: denna gång i Fristad!

Geocaching: -En ständig utmaning?

Jaha, hade lite tid över....
Men va???
Jo, faktiskt.
Har bestämt att idag ska jag inte grubbla/lösa eller ens titta på en myst.

Vi vispar bor ju nästan grannar med en viss myst tokig Myrslok. 
Men jag hatade mystar.
När det plingade tittade jag: MYST.
Bort!
Men nån gång måste man väl börja. 
Så vi träffades ett gäng glada geocachare för att äta gott och dela lite mystlösar trix.
JAG, bidrog inte med särskilt mycket kan jag säga.

Nu när jag försöker lösa mystar på egen hand så är det lite på vinst och förlust:
Antingen så fattar jag ingenting eller så vet jag hur jag ska lösa den men lyckas inte ändå.
Men en egenskap som jag har (på gott och ont) är att jag är enveten. 
Jag ger inte upp, vilket ibland betyder att jag sitter uppe på tok för sent eller lägger tid på att klura istället för nått som kanske vore bättre. Tex tvätta....

Tro nu inte att jag tänker sitta här och dela ut lösningar till en massa mystar. 
För det tänker jag INTE.
Men ett litet tips när man kör fast kan ni få: FRÅGA CO! 
Det är det absolut bästa tipset man kan få.

• En CO vet (förhoppningsvis) hur han/hon tänkt.
• En CO ger dig förhoppningsvis ett tips, inte en lösning.
• Det är också som CO roligt att ha lite kontakt med dom som löser mystarna. (Nu har vi bara två som vi har behövt ge support på, men det är kul!) 

Jag gillar också när det finns nån slags "Checker". Det kan vara en klassisk eller en länk till en hemsida. Att åka långt och sen inte ha rätt är trist. Men då får man ju hoppas att CO är snäll och bekräftar koordinaterna. 

Men nu är det ju så att jag har bestämt mig för att mystar inte är så trist. Men ibland är det svårt och man kör fast. Jag har fått många goda råd och tips i hjälpande riktning. Så nu kände jag att jag hade lite flyt. Flera kvällar har jag lurat och klurat på diverse mystar i närområdet. Jag har löst mystar i en serie i Norrköping som heter Silverskogen. Kul och bra nybörjarmystar, men jag vet inte om jag kommer att logga dom....

Men ibland så går det mindre bra.... Det enda som hjälper för mig då är att lägga dom åt sidan ett tag, eller varför inte strunta i dom. OM det går!

Ett annat tips: Skriv en personlig anteckning på GC.com

Jag har nog löst flera mystar på papper som sen har hamnat i nått slags arkiv eller pappersinsamling....

Så var det med dom!

Dagen efter, kvällen innan....

Vaknar upp efter att ha varit på 40års fest med ett helt gäng tokiga, trevliga och glada geocachare. 

SOLEN skiner... Vi bara måste ut på en geocachingtur. Under kvällen har Herr visp diskuterat med Team Björtén en cache i Borås som vi inte loggat. Så vi hör av oss till Pia och Jonas och så va det bestämt. Vi kör ett race i Kinnarumma först, sen gör vi gemensam sak på några burkar i Borås.

Vi startar i Kinnarumma med Björténs "Runda runt Kinnarumma". 

Vad gör ni här? tycktes kreaturen undra....

Här var det halt som bara den så det gällde att vara försiktig. Men det gick bra utan några större missöden.

Det här var en fin liten sak: Undrar vem som bor här?
Jo, det gör filmburken.

Den här vackra skulpturen hade inte med cachen alls att göra, mer än att den fanns i närheten av en gömma.

 

Vidare mot Borås med Team Björtén som sällskap. Nu skulle det loggas en spännande multi: 1 room 4 2.

Första steget var redan avklarat nu skulle vi mot slutmålet. Det här är sådana cacher som tänjer lite på mina gränser: Trångt och spindlar....

Först tvekade jag lite, nä inte lite. Men va sjutton jag kommer ju aldrig att våga om jag inte övar. 

Att det var trångt var nog inte det värsta det var SPINDLARNA!!!!

Det var inga små söta saker det!

Men skam den som ger sig, jag gick in och kom ut och jag lever fortfarande. Pulsen den var dock på max!

Hur det såg ut där inne?? Det får du ta reda på själv!

Lite fin utsikt hann vi också med:

När vi nu ändå var i tok tagen så loggades även Gässen är lösa. Dom som gick förbi trodde nog dock att det var vi som hade en skruv lös.

 Men säg den geocachingtur som är helt perfekt: En DNF blev det också. Osdal-Bråt hittade vi inte trots idogt klättrande och klängande.

Sen en snabbsväng till Claes Ohlsson för några små inköp till en framtida cache.....

Örjan, den höjdrädde örnen åsså jag!

När  jag var liten läste vi en bok som hette Örjan den höjdrädde örnen. Boken handlar om den höjdrädde örnen Örjan som är så rädd att han bara vågar flyga en liten bit över marken. Om han flyger högre blir han yr i huvudet och svimmar. Hans hemliga dröm är att våga flyga högt uppe bland molnen med de andra örnarna. En kungsfågel kommer på en idé för att hjälpa honom. 

 

Örjan och jag har några likheter: Vi är höjdrädda och vi vill ändå pröva våra vingar.
När jag satte igång att skriva detta blogginlägg om min höjdskräck började jag att fundera på om jag blivit fegare med åren. Men ju mer jag funderade så insåg jag att inte ens när jag var liten tyckte jag om att klättra i klätterställningar eller träd.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag anmälde oss till ett Trädklättringsevent för nybörjare. Lars har inga problem med höjder och ville pröva på att klättra med klätterutrustning.

Men vad skulle jag där och göra?!?

Jo, men precis som Örjan vill jag ju pröva. Men vågar jag då?

Med lite darr i knäna så bestämde jag mig för att pröva. Ett inte allt för högt rep och med en uppmuntrande och stödjande instruktör på en stege vid min sida...

Nu gäller det!

Och det gick ju ganska bra, men benen var som gele efteråt. Någon logg i loggboken blir det inte tänkte jag.

  

På eventet fanns det många som liksom jag inte hade klättrat innan och alla fick vi testa. Många vågade sig upp för att signera loggboken, det gjorde självklart Lars....

Men jag tänkte att det får vara, jag har testat och är nöjd med det. Eller?

En efter en började deltagarna droppa av och snart var vi bara ett 10-tal cachare kvar.

Skulle jag inte våga?

Men varför inte?

Det är ju jättehögt! 

Men efter massor av uppmuntran och stöd beslöt jag mig för att pröva.

Jag behövde ju inte klättra hela vägen upp om jag inte ville...

Så på med selen och utrustningen.

Nu gällde det. 

Sakta men säkert började jag min resa mot loggboken. 

När jag hade en meter kvar kändes det som om det tog stopp....

Nya uppmuntrande ord från dom på marken: Det är ju inte långt kvar, du fixar det.

Men va F-N dom har ju rätt!

 Så visst fick jag med darriga händer skrivit Fru visp i loggboken.

Vägen ner kändes mycket lättare än vägen upp. Jag hade faktiskt klarat detta. Jag hade klättrat 8 meter (eller 10 om vi får säga det TessSi!)

Den känslan var fantastisk, även om benen var som gele efteråt!

Nu kommer tack-talet; ni vet när dom vinner pris på galor så brukar som tacka en hel drôs med folk för deras insatser. Så här kommer mitt tack-tal, fast detta var ett event:

Ett stort tack till Peter Glans för ditt otroliga tålamod med denna hispiga kärring!

Jag vill också tacka hejarklacken nere på backen för att ni fanns där om jag hade ramlat ner!

När jag ändå är igång så måste jag också tacka för lånet av utrustning och för att ni ordnade detta event.

Tack till min goa gubbe Lars som tog så fina kort på mig, det syns ju inte alls hur rädd jag var!

För säkerhets skull tackar jag alla andra som var med på eventet så har jag inte glömt någon.

ÄN har jag inte anmält mig till någon klätterkurs, men jag har smygtittat på lite selar och utrustning....

  

Dagen efter utmanade jag mig själv ännu en gång: Vi skulle logga en cache som låg i ett bergrum. Där fanns det STORA spindlar och det var en aning klaustrofobiskt. Men det får bli en annan blogg!